Aftonbladet – 17 januari 1871, sida 2

— Försvarsfrågan och rösträtten Under denna rub:ik läses i Hud.-P:n: Denna rubrik kan synas något egen, då dessa båda frågor, om ock betydelsefulla, i sjelfva verket icke hafva något gemensamt med hvarandra och således icke borde sammanställas. De hafva dock fått en viss sammanställning af härvarande arbetareförening. Till densamma har, likasom till rikets öfriga arbetareföreningar, från Norrköpings arbetareförening utgått ett i varma ordalag affattadt och om sann fosterlandskärlek vitnande upprop, att dessa ville förena sig med Norrköpingsföreninogen om en gemensam adress till regeringen med anhållan, att regeringen med skyndsamhet måtte gå i författning om ordnandet af sårt försvarsväsende så, att hvarje vapenför man må i faraus stund på bästa sätt kunna medverka till fosterlandets försvar. På samma gång vi icke kunna annat än skänka vår aktning åt Norrköpings arbetareförening, som tagit första steget till en petition i denna syftning, och lika mycket som vi hoppas att framställningen allestädes inom vårt lands arbetareföreningar skall med enhälligt ja besvaras — lika sorgligt, för ett ej säga ömkligt, hafva vi funnit Sundsvalls arbetareförenings tillvägagående, då den vid sammanträdet i mindags ansåg det lämpligt att för sin del uppställa ett vilkor för att kunna lemna sitt bifall till framställniogen från Norrköping. Och hvilket vilkor? Jo, reform i rösträttslagstiftningen. I en tidpunkt, sådan som den närvarande, då en af vårt lands största och dyrbaraste frågor står färdig att föreläggas den snart sammantrådande riksdagen, och hvarje fosterlandsvän önskar och hoppas, att frågan måtte få en för fäderneslandet lycklig lösning, då finner en af vårt lands arbetsreföreningar, och detta Sundsvalls, det sig värdigt att uppställa ett vilkor för åtagandet af allmän värnepligt. Her ock härvarande arbetareförening haft glädjen att om sig erfara det ampla vitsordet mönstergiltig,, så hoppas vi dock. att ingen annan förening, välbesinnande, i detta afseende skall taga Sundsvalls till mönster. Tidningen slutar sålunda: Vi böra tillägga, att vi visst icke äro några motståndare till utvidgade politiska rättigheter, men dessa böra ej tvingas fram och allraminst hafva vi funnit den här försökta utvägen lyckligt vald, då det sker på bekostnad af värt lands största fråga, Ja, lifsfråga, i ordets fulla bemärkelse.