Aftonbladet – 17 januari 1871, sida 1

dan hade ej haft tur, sade han, och visst veror mycket derpå. Att höra honom berätta sina äfventyr var nagonting kostligt; an beskraf dem aldrig i en följd, men dessa spridda minnen återkallades så ofta att man serna kunnat sammanfatta dem till en bekrifning om hans öden i Port Natal. Lorjen höll på att kikna af skratt vid Rolands slagan öfver förlasteo af sina stekpannor, emte hans äfventyr för öfrigt. Stumpen nade uppehållit henom den ena dagen, den undra hade han fått svälta, ban hade försökt: sig med-allt möjligt. Ån hade. han jenat i bodar, äa vid ex krogdisk, hade varit uppassare på botellen, eller arbetat i ällskap med haltnakna kaffrer vid fartygens ossniag och lastning. En gång hade han under en hel vecka gått i kriog på gatorna ör att utropa och försälja varm potates; an hade varit dräng hos en jordbrukare och tört forvagnar, vaktat kor och grisar; han rade varit en sorts vice-utgifvare ar ett tidvingsbladoch en olycksdag dåtit tidningen comma frin trycket med några spalter upp eh-nedvända, Han hade varit medhjelpare på ett apotek och höll på att ruinera dess gare getom sina ohjelpliga misstag emellan sennets-the och opiun, hvaraf den nödvänliga följden blef att utdela motgift åt de olyckliga kunderna. Då och då kunde han erhålla något tillfälligt understöd at en vän, men om ock lyckan någon gång log emöt bonom, var hon för det mesta ganska oblid. Roland hade gjort en tar inåt landet och blånd andra argecäma äfventyr råkat i strid med kaffrerna; dernäst försökt sig med en liten handel med salt fläsk, ljus. och kryddor, de enda varor Han kuonat få på kredit. Hans vackra, hurtiga utseende, i förening med hans skolkuoskap och öppna, uppristiga sätt förskaffade honom en bokhållareplats vid den