Tidningsöfversigt. Göteborgspostens korrespondent Göran meddelar i ett af sina senaste bref följande berättelse: Då åtskilliga tidningar i Tyskland, påverkade af de stora framgångarne, redan antydt nödvänfqheten för Preussen att förse sig icke blott med kolonier i Vestindien, utan äfven med goda hamnar för Preussens örlogsflotta, hvilken skall blifva den nya stormakten värdig, torde det icke vara olämpligt att anföra ett prof på den preussiska omtänksamheten. Låt vara att den, i det falljag höärnedan skall anföra endast är en individs hugskott, så synes den dock vara ganska karakteristisk. För några dagar sedan besökte mig en i södra Sverige bosatt rentiero, som är i den lyckliga ställning att kunna vistas hvar han behagar och som derföre årligen tillbringar någon tid på resor i utlandet. Hemkommen i förliden Oktober månad från ett längre besök i Wien, föranleddes han i och för en affär att företaga en resa till mellersta Sverige. Vid ankomsten med bantåget till Alfvesta station togo tvenne främlingar plats i samma kupå som han. Den ene var en äldre man med distingueradt utseende, den andre temligen ung. Det dröjde icke länge förr än de nykomna presenterade sig, den äldre såsom preussiskt geheimeråd, den andre såsom hans sällskap; den senare. talade, fastän illa, svenska och befanns vara handelsexpedit från Leipzig. Det samtal, som derefter uppstod, förekom mig så märkligt, att jag anmodade min interlokutör — den ofvan antydda rentieren — att sjelf skriftligen uppsätta det, och det lyder sålunda: Den äldre mannen, geheimerådet P., öfverraskade mig ganska snart genom den ovanliga kännedom han, för att vara utlänning, egde om våra förhållanden. Men hvad som ändå mera öfvere mig var hans oförbehållsamhet rörande allt hvarom han yttrade sig. Naturligtvis framställde han. Preussen såsom medelpunkten för det. blifvande tyska; förbundsriket och detta såsom oöfvervinneligt. Jag tvekade dock ej att i detta fall uttala mina tvifvelsmål, hvilka han med mera humanitet sökte vederlägga, än jag hade väntat. Han framställde för mig Preussens planer, sedan kriget slutats, och i dessa ingick att Preuesens första ansträngningar derefter skulle gå ut på att blifva lika mäktigt på hafvet, som det nu är till lands. Preussen, sade han, måste blifva en mäktig sjömakt. Att det redan är på god väg att blifva det, framgår af den franska eskaderns fruktan att inlåta sig i någon affär med våra krigsfartyg i Nordsjön. Vid ett blifvande fredsslut skall Preussen på ett eller annat sätt blifva e af franska krigsfartyg och vi skola äfverdi sjelfva bygga sådana fartyg af stora dimensioner; Men väl vi icke på Tysklands kuster kunna åstadkomma är en tillräckligt stor och säker hamn för vår örlogsflotta. Derföre hafva. våra blickar fästats på Karlskrona, Jag kan ej neka till, att då detta ord uttalades steg mitt blod våldsamt uppåt hufvudet, och jag yttrade med all den styrka jag förmådde, att ingen makt i verlden kan förmå oss att afstå Karlskrona. Nej, jag antager att ett sådant förslag skall i början möta allmänt motstånd, yttrade han så fogligt, att det äfven harmade mig. Jag kommer ifrån Karlskrona, der jag vistats några dagar och en af naturen ypperligare danad örlogshamn har jag icke kunnat tänka mig. Men Sverige har ju icke hittills förmått förse den med ett tillräckli t försvar och saknar ju materiella utvägar dörtill. Med några millioner rdr uträttas nu ör tiden så litet. Vetskapen derom skall underlätta antagandet af vårt anbud at:t få köpa det för oss absolut nödvändiga etablissementet.. Omöjligt, utropade jag med hetta. Ja, inte kan ett sådant köp uppgöras på några veckor; men om Preussen skulle bjuda en summa som motsvarar Sveriges i Tyskland upptagna lån, så tror jag att ni skulle reflektera till förslaget, ty vi känna ju af edra tidningar och edra folkrepresentanters yttranden att Sverige är fattigt och tryckt af en stor skuldbörda, och att kunna befrias från den genom att afstå en hamn, som ni ej kunna förse med tillräckliga försvarsmedel, vore ju en ren välgerning. . Jag kan försäkra er heligt, yttrade jag med allt det allvar jag förmådde under tillbakahållen ham, att Sverige för intet pris skall afstå en tntsbrodd till Preussen eller till någon annan tor Det vore obehagligt om Preussen nödgadesanlita strängare medel,, sade. den gamle mannen, men Preussens politiskabana är utstakad och den måste fullföljas. Ryssland ser vida hellre att vi förvärfva oss Karlskrona, än om England skulle taga Gotland, ty vi och Ryssland måste hafva Östersjön ensamt. Det kan ej vara med våra intressen förenadt att utsträcka vårt välde iSverige vidare än till Karlskrona, men dermed omöjliggöra vi äfven danskarnes återvinningsplaner rörande Slesvig och derpå lägga vi äfven stor vigt Jag märkte huru blodet svallade i mina ådror, och dåjag fruktade att förgå mig mot dennö främling, så föredrog jag att när bantåget stannade vid Näsgjö gå ur kupån och taga plats i en annan. Vi sammanträffade åter på bangården iJönköpiog, men helsade blott på hvarandra. Han och hans följeslagare fortsatte resan till Göteborg.