för att begifva sig till Maritzburg, femtio mil derifrån, men återvände på nytt till Durban. L emnad åt sina egna resurser, mäste Fzoland sedan affären med stekpannorna slog fel uppsöka något annat företag, hvilket genom. drift och förmåga kunde löna sig. Något tillfälle dertill syntes likväl ej vilja yppas, åtminstone gick det ganska trögt dermad och: under tiden smälte Rolands kassa ihop. Dels genom egna tanklösa utgifter, dels genors attt hjelpa åtskilliga fattiga stackare, utblattade passagerare, hvilkas bekantskap han, gjort påt fartyget, ty Rolands goda hjerta förnekade sig aldrig, blefvo pengarne snart slut. En vacker morgon vaknade Roland ur:sina bekymmerslösa drömmar vid att nödgas vexla sin sista sovereign. Det gjorde honom lik väl icke nedslagen, han endast yttr.de: Nwu måste jag på allvar börja förtjer. pengar. Frågan bestod blott.i — hr,. gkulle det oå till? Hara många tusen c af oss grubbla icke dagligen, kanske i 7 etta ögonblick, öfver lösningen af denn fråga. Roland Yorke var ännu en blav, de många som skulle slita ondt genom. den vanliga erfarenheten i dylika fell. Han kom i verklig. nöd och visste slutbgen ej hvar brijdkanten skulle tagas ifrån. Stekpannorna, hvilka mot betalving varit magasinerade, fingo stryka med för så godt som intet. Derniist kom Rolands farderob, stycke för stycke, och det gick derän, att han sjelf gerna velat följa den etter. Nu gällde det — svälta ibjtil eller arbeta. För att göra Roland rättvisa måste erkännas att han var villig att arta, men han hade ej lärt något handtverk, hade aldrig gjort något gröfre arbete och just härati jag svårigheten. Hungern gaf Monom ihärlighet och han gick från byr åer och kontor ill magasiner och verkstädg : för att bedja; Gif mig arbete, (Forta.)