fått den torde vera svårt att afgöra — att stekpannor vore den bästa och lämpligaste artikel hvarmed man kunde göra affärer i Port Natal och som ovedersägiigen borde lägga gruod till en förmögenhet. Denna tro kunde af icgentivg rubbas, stekpavnorna och rikedomen vore ett i hans drömmar. Han stred tappert för att erbål!a fyrtio dussin, men lord Carrick ville ej lemna mera än det lumpra antalet af tjugufyra stycken. Får du se att der är någon marknad för denna vara, så skrif mig till och jag skall skicka dig en hel last med första ångbåt, min gossen, sade lorden vänligt, och Roland måste låta sig nöja med detta löfte och de två dussinev. Han anlände till Port Natal full af ungdomligt lif och spänstighet. Sedd från fartygets däck då det kastade ankar i den sköna hamnen, lugn som en insjö, tycktes Natal vara ett verkligt paradis. Höjderna i vester om den vackra staden voro prydda med täcka villor och trädgårdar och Roland landsteg frisk och förhoppningsfull som en vårmorgon. Med sådana känslor bar mången utvandrare landat äfven på andra orter än Port Natal, och han fick likasom de, dyrt köpa sin erfarenhet. För det första började Roland sitt lefnadssätt här, såsom han varit van i England, det vill säga som gentleman. För det andra rönte stekpannorna ingen efterfrågan i marknaden, denna nyttiga artikel för köket fanns förut i tillräcklig mängd utan att behöfva någon förstärkning af det nyss anlända lagret. Stekpannorna, hvilka således, figurligt taladt, endast tyngde honom, bragte första stöten åt hans förhoppningar, ty det var just de som skulle hafva utgjort början och grundvalen för de blomstrande företag, hvilka i rosenfärgade drömmar föresväfvat Rolands inbillning, Han lemnade sjöstaden Durban