Aftonbladet – 16 januari 1871, sida 1

SERNER Md dra hd 3 dito 25,50, 2 dito 3,75, I månad 22,00. Från den 16 Januari till KN och med den 16 Maj kan särskildt preoumereras på samtliga utdelningsställen med 7 Bär Rmt. STOCKHOLM den 16 Jan. Den femte riksdagen efter det nya representationsskickets genomförande tager i dag sin början. Atskilliga formaliteter fördröja ännu några dagar riksdagsarbetenas egeotliga början; men detta dröjsmål lärer nu bli kortare än någonsin förut, om det är sannt, som allmänt uppgifves, att plenum plenorum å rikssalen och riksdagens högtidliga öppnande af konungen kommer att ega rum redan i öfvermorgon. Denna riksdag företer i det hänseendet en olikhet mot de närmast föregående, att regeringen och representationen deana gång mötas under särdeles gynnsamma ekonomiska förhållanden. Vi hoppas, att de lärdomar, som den nästföregående tidsperioden lemnat, icke måtte bli alltför snart förgätna, att det förtroende och den företagsamhet, som redan visa sig såsom helsosamma frukter af det goda året, icke måtte urarta derhän, att man slår döförat till för den i vårt land aldrig för ofta ljudande varningen mot flärd och öfs verdåd samt maningen till sparsawhet och försigtighet. Om också icke det kan föshindras, att under gynnsamma konjunkturer den enskilda spekulationen stegras alltmera och öfverlemnar sig åt de mest optimistiska och svindlande beräkningar, till dess vingarne på många håll åter bli brända, så borde man åtminstone kunna hoppas, att folkrepresentationen icke af ena ögonblicklig lättnad i den ekonomiska stälmingen måtte låta förleda sig till ett för våra förhållanden fullkomligt olämpligt slöseri, utan afhålla sig från allt slags svindel. En annan olikhet emellan denna och de nästöregående riksdagarne ligger i den allvarsamma, hotande och olycksbådande politiska ställningen i Europa, hvilken ovilkorligen måste utöfva ett inflytande på regeringar och representationer i alla länder, men ingenstädes så kra!tigt som här, emedan man icke inom någon europeisk stat så, som ide båda förenade rikena på den skandinaviska haliön, försummat att tidsenligt utveckla och ordna national:örsvaret. Det vore orätt att säga, att det behöfts ett sådant blodigt skådespel, som det, hvil. ket nu uppföres inom vår verld, för att ruska upp det svenska folket ur en till följd af det lugn, hvari det haft lyckan att lefva, till en viss grad förklarlig släpphet i nationelt hänseende och likgiltighet för försvarsväsendet. Redan för öfver tio år sedan visade Zet sig, att nationen var genowmträngd al känsla och insigt om nödvänd:gheten att erhålla ett verkligt nationalförsvar. Ett af uttrycken för denna nationella öfvertygelse var den frivilliga skarpskytterörelsen, som just derföre öfver hela landet omfattades med så stor hänföre!se, att folkets samvete, väckt ur sin slumrcer, kärde att någonting mäste göras, för att vi icke skulle vara alldeles oberedda att värna vårejelfständighet. Mensjeltvadenna frivilliga folkbeväpningsrörelse har sedermera blifvit begagnad såsom förevändning, att göra ingenting, at dem, hvilka af materialistisk slöhet eller egennytta halst önska, att det gamla oefterrättlighetstillståndet må fortfara. Den nämnda rörelsen afsågickeoch kunde aldrig atse att göra ett på laglig grund ordnadt national. försvar öfverflödigt; den innebar endast ett i kandling framträdande votum om dettas behöfighet och afsäg tillika att kunna innebära en liten nödhjelp, till dess förhållandena kunde vinna bli ordnade på ett någorlunda fullstän-igt och varaktigt sätt. Under ett helt decennum har man emellertid hankat sig fram, itan att göra något allvar af nationaliörsvarets ordnande, och de som motarbetat varje försök i detta hänseende ha haft hård panna nog att våga hänvisa på frivilliga karpskytteväsendet såsom ett vitnesbörd lerom, att ett verkligt ordnande af försvars. rerket vore obehöfligt. Måhända skulla man innu ett eller annat år ha kunnat lyckas utt gäcka nationens förväntan och fordrinjar i detta hänseende, or ieke den storarade väckelse erhållits, som ligger i do nuvaande tidsomständigheterna, Na inser svenka folket tillfallo, hvad dess frid tillhörer; in och annan krass materialist eller ytlig kosmopolitisk pladdrare må orda bara mycket som helst öm obehöfligheten af allt slags övsvar, så är det dock ett stort, klart och jomtvisteligt faktum, att svenska folket icke ill råka i något slags vasallskap, utan lefva itt eget lif: svenska nationen vill kunna häfda in sjelfständighet emot hvem det vara må! Ne är tidpuskten kommon, då denn, fråga ör och måste erhålla en lösniag, Alla tecen häntyda derpå, stt Yrvertygolsen om rödvändigheten bärs, öfver hela landet och aam ala samhällsklasser, kommit till full nognad och att vationen ice kan fördraga, stt denna Ffsfråga, i ordets fulla och egentigaste menisg, under den ena eller andra örevändningen eller mad åberopande af hvil.et gom helst bland de oboträrdigas förkimler, längre skjutes undan. Må derföre alla le, som verkligen häratiooan vilja någonting sak, icke småaktigt haka sig fast vid en eller annan detalj eller egenkärt förlora sig iti enskilda p-eliloktioner, utan förena sig m det, som visar sig ha största utsigten att akring sig kunna samla ett Aertal, förut. att att det innebär en verklig och gruvålig örbättriog af de euvarande förhållandena; avnat fall kunna de åsamka sig ett svårt nsvar inför samtiden och måbända ett ännu ärre inför den dom, som en icke aflägsen ramtid och deras ezat samvete kunna komma tt fälla Man bör icke glömma, att här oke är fråga om nkrig:rustningar., såsom en lier annan tanklös pratmakare kallar det, tan om ett sådant ordnande af nationalförret, att vi kunna ba utsigt till, att vår jeliständighet Wir respekterad och vi få efva i fred Hade Frankrike egt ett på Ilmän värnepligt och folkbevä ning grunladt nationalförsvar, så skulle det icka beLs. oo 0