BLANDADE AMNEN — En episod ur Boethovens ungdoms är (Ur Wienertidningen Wanderer). En vacker mån belyst vinterafton gjorde den 18-årige Beethoven en längre promenad än han annars brukade. Han företog promenad på nätterna derför att han blygdes ofver sin torftiga klädsel och han bade tidigt blifvit menniskoskygg. Om dagen satt han vid sitt klaver och studerade. Dystrare än på länge vände Beethoven ryggen åt Rheinfloden, hvars frusna vattentäcke blänkte genom landskapet som en präktig silfverorm. Hans mor hade nyligen dött och han hade derigenom blifvit ännu mer melankolisk. Han hade varit i Wien en kort tid, der en lysande verld och en lifvande sol! hade öppnat sig för hans genius. Men hvad bjelpte detta då han nu mäste framlefva sina dagar i sin födelsestad Bonn i det gamla armodet, intalande sig att menniskorna aldrig skulle förstå bonom? Piötsligt stannade han framför ett litet hus i närheten af Coblenzer-Tbor. Han lade örat in:ill en fönsterlucka på nedre botten och lyssnade. Det var stilla natt rundt omkring, på gatan fanns ingen menpniska, Hans ögon lifvades sedan han en stund lyssnat till klaverspelet, som kom från rummet. Det är af mig, mumlade han-muntert. Det är min F-dur-sinfonix. Den blef förträffligt, med rörande innerlighet cpelad. Hvem i detta fattiga hus kunde de5 vara, som egde en så fin, musikalisk känsla? Spelet afbröts plötsligt och en klar röst yttrade nästan snoyftande: Jag förmår ej mer, Franz Det griper mig för mycket. Ack, om jag kunde ännu en gång tå höra derna sinfoni spelas!, Beethoven hade knappast hört dessa ord förr än han gick in i den mörka förstugan. trefvade efter dörren och öppnade. Den var olåst. Han befann sig i ett tarfligt möbleradt rum, som tilllika var en skomakares verkstad. Den unga arbetaren såg förvånad på honom. Vid klaveret satt ännu qvar, liksom försjunken i begrundande, en flicka om några och tjugu år. Beethoven blef förlägen. ee Jag är musikern, stammade han slutligen, och jag hörde ett förträffiigt spel. Seen Flickan, som blifvit uppmärksam, reste sig nu, men förblef stående i bakgrunden vid sitt instrument sOm förlåielse, fortfor Beethoven, för att göra