Ehuru han såg likgiltig ut var han ganska vaksam och hade ej kunnat undgå att märka det han sålunda tillfälligtvis observerades af ein chef — men han låtsade aldrig se det. Sade ni något sir? frågade han. Jag ämnade säga något, sade mr Beds Greatorex. Jag väntar hit en ny skrifvare i dag, i stället för Parkinson. Klockan nio var den bestämda tiden och bon är nu nära half elfva. Om detta är ett prof på hans vana vid punktlighet, fruktar je han ej kommer att duga här. Ni får lå äta honom taga plats vid mr Hursts pulpet. Ja, sir, svarade mr Browa utan invändning, ehuru den afgående skrifvaren Parkinson bade setat vid Jenners bord. Jag måste fara till Westminster, fortfor mr Bede Greatorex, hopsamlande papperen. Om Garsetts komma hit få de vänta på mig. Apropos den saken — Örden dogo bort i ett häftigt buller. Bullret af smällande dörrar och brådskande fotsteg. Någon tycktes komma in från gatan med ovanlig skyndssmhet och onödigt väsen. Det smällde i tamburdörren, det smällde i de andra dörrarne, slutligen flög den närmaste upp med ett häftigt drag och hufvudstupa inrusande, kommer en lång och vacker ung man — tar Roland Yorke. Så ung var han likväl icke, ty omkring sju år hafva förgått sedan han blef myndig och anträdde en viss förhoppningsfull färd till Port Natal, hvarom vidare längre fram. Den då tjugvettårige ynglingen, gänglig och bafatt, hade nu fått ett ädelt, manligt utseende i förening med en ovanligt reslig växt. Hans ansigte är vackert, med ett godlynt attryck i de något grofva dragen, hyn blek men frisk och om man förr spårat någon beslutsamhet hos honom har den nu gifvit vika för ett drag af allvar, Han eger icke