Du kan få gå när jag blir klädd,, svårade mrs Greatorex. Ack, nådig fru, om ni ville vara så god och låta mig gå nu strax! Kanske jag annars inte får se henne mer. Eliza säger, att hon kan göra min tjenst i dag om ni tillåter. Du får gå när jeg blir klädd, var det upprepade kalla och afgörande svaret. Du bör, Tallet, stäng dörren. Flickan drog sig tillbaka, fåfängt bekämpande sin rörelse. Alltid kommer hon och ber att få gå hem till sin mor, sade mrs Bede Greatorex med hårdhet, i det hon åter upptog tidningen. Ett, två, tre, fyra, fem. Fem lägenheter som tycks vara passande. Bede må säga hvad han behagar, men vi kunna verkligen inte stanna i det här gamla eländiga buset med dess affärsmessiga anstrykning. Jag vill skrifva genast och begära vidare upplysningar, fortfor bon i det hon gick till skrift ordet, ett verkligt mästerstycke, inlagdt med perlemor. Skrifningen sysselsatte henne en god stund omkring tre qvarts timme, och sedan steg hon upp för att gå till sin toilett, hvilket vigtiga göromål upptog ännu en timma, hvarpå Tallet fick tillåtelse att gå. På sådant sätt visade Louisa Greatorex sitt deltagande för andra. Men vi måste nu från denna afvikelse återgå till berättels:ns början, då vi lemnade den man, hvars önskan och vilja hon motarbetade, sysselsatt vid sin pulpet. Det var ganska tyst i rummet, man hörde intet annat än raspet från de tre pennorna som fördes af mr Brown, mr Hurst och mr Jenner. Besökande brukade icke utan anmälan införag här och stillheten var måhända större än vanligt i chefens närvaro, ehurn hans närmaste man, mr Brown, visst icke heller tillät några störande samtal, Han var den mest