ROLAND YORKE) Af mrs HENRY W00D. Öfversättning från engelskan. Mrs Bede var lång och ståtlig, men detta var också allt. Som Louisa Joliffe hade hon haft något förtrollande i sitt sätt att vara, som tjusat många, men denna egenskap bibehölls numera endast sällan, aldrig annat än i sällskapslifvet. Hon hade inga barn och hela hennes lif var upptaget af flärd och nöjen. De allvarligare pligterna försummades helt och hållet af Lovisa Greatorex, hon tycktes lefva i okunnighet om att sådana funnos. Aldrig offrade hon ens en tanke på det lif, som måste komma efter detta, aldrig någon minat åt någon sträfvan derefter, eller stannade hon för att räcka en hjelpsam hand åt någon annan vandrare på vägen. Hade hon velat ransaka sitt minne, skulle hon ej kunnat fiana tillfredsställelsen af att någonsin ha utfört en god gerning. Ett litet exempel på hennes sjeltviskhet och fullkomliga förbiseende af andras känslor eller önskningar framställde sig just i detta ögonblick. I det hon satt med tidningen i hand öppnades dörren och en ung flicka, hennes kammarjungfru, bad om tillåtelse att få säga några ord. Mrs Bederynkade ögonbrynen vid denna begäran och då hon såg på fickan, märkte hon tårar i hennes bedjande ögon. Skulle jag kunna få lof att gå bort, nådig fra? Det har kommit bud att min mor blifvit mycket sämre, de tro att hon håller på att dö. ) Se A. B. mr 1—10.