Aftonbladet – 13 januari 1871, sida 3

likhet med hr Petre, att sbördorna, i och för försvarsorganisationen måtte så jemnt och rättvist som möjligt fördelas; tilläggande dels hr Erik Jansson, jemte hr Erik Hansson, att utgifterna i och för rustning och rotering borde i sartmänhang med den förändrade organisationen i fråga ingå i den blifvande jemnare och rättvisare tördelningen, så att bonden, som förut är tungt beskattad, måtte erhålla någon lindring i sina utskylder; dels ock hr Erik Hansson, vatt hvarje. svensk undersåte, som kan till krigstjenst anses duglig, måtte till denssmma vara förbunden från 20 till 40 års ålder... Då något vidare i denna fråga af allmänheten icke anfördes och ordföranden följaktligen ansåg diskussionen afslutad, framstäldes proposition om bifall eller afslag i frågan, som besvarades med ett enhälligt ja, utan att likväl den af hr Petrå begärda närmare utredningen kom å bane, hvilket tycktes antyda, att vederbörande, i hvilket fall som helst, voro beredde att påtaga sig bördorna rörande fosterlandets försvar — endast organisationen deraf blefve ändamålsenlig. 4. Anses indelta armån böra afskaffas, utan lämplig öfvergångstid, eller först i den mån det på alimän värnepligt grundade försvaret hinner utvecklas till vederbörlig fasthet? För att få denna fråga besvarad, indelade ordföranden densamma i tvenne punkter, nemligen: A) Anser menigheten den indelta armån böra genast afskaffas? Härå svarades enhälligt nej. B) Anses den indelta armen böra qvarstå i den mån, annat fulit betryggande försvar för fosterlandet, i händelse af inträffande ofred, kan åstadkommas? I afseende härå blef svaret ett enhälligt ja. Hr Gussander yttrade, att diskussionen uti easkildheterna i dessa frågor borde öfverlemnas ti:l riksdagen och representanterna, enär han ansåg att sakkännedomen uti ifrågakomna fall på stället icke vore så stor, att den icke otvifvelaktigt vore större hos de män, hvilka blifvit utsedda att vid riksdagen föra svenska inbyggarnes talan; hemställande alltså hr Gussander, huruvida det icke vore den församlade menighetens enhälliga beslut, att hr ordföranden, som förut innehar valkretsens förtroende, finge på eget bevåg uttala sina åsigter i ärendet, hvarom fråga är. Då ordföranden syntes hafva fått besvarade de frågor, som varit föremål för detta sammanträde, och då någon fråga, som på riksdagens behandling och afgörande berodde, icke å mötet framställdes, förklarade ordföranden mötet vara afslutadt; dervid han aflade sitt tacksägelse för det honom bittilis visade förtroende af valkretsen, tilläggande, det han, såsom dess representant, i hvilken fråga som helst, egde ett djupt ansvar; men ansåg ordöranden sig hafva det djupåpaste ansvaret i afseende å bevakandet af frågan om Sveriges nationalbeväpning, hvilken sak han ansåg vara en plifsfrågan; försäkrande tillika, att han efter bästa förmåga ville vid riksdagen bevaka sina kommittenters rätt och bästa. Mötet, som började kl. 12 1, afslöts omkring kl. 3 e. m. ofvan omförmälde dag. Folkmötet vid Koblbäck i Westmanland en 2 Jan., till hvilket något öfver 150 personer af de flesta samhällsklasser sammansommit, ör: pnades af riksdagsmannen Lars Persson i Hjulsta, hvarefter till ordförande utsågs, sedan IL. Persson urdanbedt sig, f. iksiagsmannen Gustaf Olsson i Håskesta. Den första af de fyra frågor, som voro 0å programmet uppstälda, angick landets försvar cch hade iöljande lydelse: Huru kan och bör Sveriges försvar hufvudsakligen ordnas? Riksdagsmannen L. Persson, som först bevärde ordet, ansåg att vårt närvarande försvar ej är sådant det bör vara för att kunna sägas vara betryggande mot en främmande nvasion; dertill är armen för fätalig. Komner dertill att bördan af vår stående armå västan uteslatande hviler på jorden, hvilket vore en orättvisa, som visserligen har århunIradens häfd för sig, men som icke bör få tå qver endsst derför att den är gammal. Eno rättvisare fördelniog af försvarsbördan vore derför högligen påkallad och har under lera riksdagar varit töremål för representaionens behandling, utan att frågan änvu lycsats erhåtla någon nöjaktig lösning, Beträtande ordnandet af landtförsvaret, trodde taaren att det mest betryggande vore att söka en allmän natiosalbeväpniog, utan friköping eller legning, dock så att stammen ej vorttages, åtminstone icke förr än den nya wrmeorganvisationen vunnit nödig stadga och asthet. Sadan ett par andra talare yttrat ig i samms riktoing, framstäldes följande sroposition, som enhälligt gillades af mötet: 1. Vår arme, sådan den pu är, är otilläcklig att i farans stund värna fosterlandet: not mäktiga inkräktare. e 2. Dea grund, på hvilken ett betryggande örsvar måste byggas, är en allmän tolkbeäpning, der hvarken friköpning eller legiog får ega ram. 3. För försvarsverkets fuallständigsra ordande ifrågskommande bördor måste j-mosre ch rättvisare fördelas. 4. Tilldess den nya försvarsorganisationen uonit nödig fasthet och stadga, må icke den . k. indelta armen eller stammen afskaffas. I Envgelbolm hölls den 9 Jen. folkmöte, om bivistades af omkrirg 70 personer, der-. bland 2 riksdagsmän. Det öppnades af riksjagsmannen Ola Nilsson i Rebbelberga, som ett längre anförande visade, att vårt för-: var numera är alldeles odugligt. På förlag af hr O. Nilsson valdes hr Schläter till rdförande. Han sökte visa, att försvaret j var odugligt, men otillräckligt. Landtrakaren N: Persson från Waralöf talade ör bibehållande af det nuvarande försvaret, en hr N. Hansson från Ormastorp yrkade tt, äfven om allmän vä nepligt infördes, jerda den indelta armen försvinna. Framtälld proposition, huruvida den indelta ar