Aftonbladet – 13 januari 1871, sida 2

ett lifligt barn, som pröfvade sin äldie systers, tillika lärarinnas, tålamod. Nej, Jane, det heter inte facture, utan facteur. Vi tala nu om en brefbärare, som da vet. De två orden äro helt olika, bäde till mening, stafningssätt och ljud. Jag förklarade det för dig i gär. Jag tycker inte om att skrifva efter diktamen, miss Channing, genmälde Jane. Var snäll och fortsätt nu. Le facteur qui Jag är så trött så jag kan dö, jag bar ju skrifvit en hel sida. Du har skrifvit tre rader. Endera dagen skall du få skrifva en hel sida, så får da se skilnaden. Le facteur qui arrive...n g Miss Jane Greatorex doppade sin penna djust i bläckhbornet och stänkte derpå ötver skrifboken. Vi vilja lemna dem vid depna strid, i hvilken lärarinnan likväl sannolikt är den seg:ande, ty hon är lugn, mild och bestämd, samt förflytta oss till rummet midtemot, hvilket af mrs Bede be nämnes hennes boudoir. Ett elegant rum, tapetseradt i hvitt och guld med ljusröda sidengardiner och en dyrbar matta i utsökt mönster, men hvarken mrs Bede sjolf eller hennes drägt var i harmoni med rummets utseende. Sanningen att säga hade hon endast af en tillfällighet kommit dit in för att hemta något, som hon glömt dagen förut. Det var visserligen hennes favoritrum, men bon brukade ej infiona sig der förrän hennes toilett var fuliständigt afslutad, och dervid återstod äpnu mycket att göra. Heonves mörka hår var oordnadt, ansigtet blekt och affallet, den mörkröda med gyllene qvistar iväfda morgondrägten satt löst hängande. Hon hade räkat få se Times på bordet och vårdslöst kastat sig i en hvilstol af ljusröd sidensars, under 1et hon ögnade igenom annonstrna, (Forts.)