Aftonbladet – 13 januari 1871, sida 1

såg honom endast för ett ögonblick bland mängden af passagerare och han gick genast. Jag kommer ihåg den blå påsen. Godt, men såg pi honom inte också resa härifrån i måvdags afton?, Såvidt jag kan påminna mig såg jag hooom aldrig vidare efter hans ankomst. Vänta: litet — ver det inte en blå påse som — ett ögonblick, sir, jag skall hemta Bill. Hall skyndade bort och lemnade polismannen att furdera på hvad dessa afbrutna meningar kunde hafva att betyda. Mr Butterby vända sig åt väggen ech började läsa på tidtabellen. Då Hall kom tillbaa hade han en gosse med sig, och kanske var det just med afsigt att ej göra honora förvirrad som han lät honom förblifva i okucnighet om, att den enkelt klädde mannen sor stod der och studerade tabellen, var den beryktade polismannen John Butterby. Berätta iör den här herrn, Bill, sade Hall, huro det tillgick när du blef skickad att köpa biljetten. Det var i måndags qvälls, började gossen enligt tillsägelse, och vi väntade på att åttatåget skulle gå. I hörnet derborta träffade jag på en herre som satt sig på en bänk och han ropade mig an och sade: Min natteäck här är tuog, sa ban, och jag vill inte bära på den längre än jag kan slippa, inte heller törs jag lemna den här, för det är vigtiga pepper i den, 83 han, och vill du gå ech köpa biljetten åt mig till Oxford tredje klassens vegn, så får du sex pence, sa han. Och det gjorda jag, slöt berättaren, och fick mins sex pence. Reste han med täget?, Ja, det förstås., svarade gossen. Hano steg upp i sista tredje klassens vagn alldeles