straffarbete på lifstid, förklarat, att hon inför Stockholms rådhusrätt icke afgifvit sanningsenlig berättelse anade ifrågavarande brott, utan önskade att dertill få göra åtskilliga tillägg, hade borgmästaren E. Grenander, i egenskap af poliskammareng ordförande härstädes, denna dag infunnit sig å straffoch arbetsfängelset, i ändamål att med Josefina Katarina Eklund anställa förhör. I sådant afseende nu förekallad och inställd, i närvaro af fängelsedirektören Klas Janeson Pihl, vidhöll Josefina Katarina Eklund-på tiilfrågan sin begäran att få till. protokollet -aflägga en, sanningsenlig bekänntise angående berörde mord. Härefter berättade Eklund följande: Hon hade icke, såBom förut är uppgifvet, ensam begått brottet, utan hade dervid varit bebjelplig drängen Custaf Hedelin, med: bvilken: hon sedan två år tillbaka haft bekantskap. Denne uppmanade. henne: först till mordet, hvarpå hon aldrig. förut tänkt, hvarefter de gemensamt uppgjorde planen för dess utförande, hvari Hedelin tog den verksammaste del. . Ungefär fjorton dagar före mordet träffade hon Hede: lin och omtalade då för hondm, att hon stod i förtroligare bekantskap meden äldre herre, hvars namnt döck fore henne obekant, men. att hon blifvit högeligen förargad på honom, emedan han svikit sitt löfte, att, om kon ville öfverlemna sig åt honom, han förbundit sig förskaffa henne någon lönande plats eller anställning, dervid Hedelin sjelf åtog sig verkställa mordet, hvartill han ansåg lämpligast begagna skott af s. k. bomullskrut, som icke gilver någon knall från sig. Vid samma tillfälle hade Hedelin och hon öfverenskommit, att de skulle förskaffa sig kännedom om berörde persons namn och yrke, för hvilket ändamål de ock en dag kort derefter gingo ut tillsammans, för att söka få reda på honom, hvilken Eklund upppgaf ofta plägade vara synlig å Drottninggatan, men denna gång anträffades han ej dergtädes. Påföljande dag förnyade de vandringen utåt staden i berörda afseende, och fingo de då sigte på honom, hvilken Hedelin genast sade sig igenkänna under uppgift, att han skulle vara en rik man, på hvilken man kunde göra en affär, såsom Hedelin uttryckte sig, hvarföre Eklund, som omtalat att förbindelsen emellan henne och Montan skulle efter sista sammanträffandet vara bruten, uppmanades af Hedelin, att åter söka komma i beröring med Montan för att mörda honom och derefter plundra liket, hvilket skulle blifva lönande, emedan Montan ansågs alltid vara försedd med stor kassa. Något-vidare samtal om Montan föreföll ej samma dagdem emellan, utan skildes de åt. Sedan Eklund tisdagen den 22 Mars sistl. år träffat Montan och med honom aftalat om ett möte påföljde afton å samma: .ställe som förut i huset JM 8 vid Östra Beridarebansgatan, hade hon omtalätdetta för Hedelin, hvilken hon sistnämnde åGag efter Ofverenskommelse råkat hos Lovisa Erikssoi huset JV 9 vid Kungsholmsbrogatan. Här hade de: närmare öfverlagt om sättet för mordet, hvilket Eklund ansett bäst kunna utföras medelst stry Ding. KL 6 på aftonen gick hon först hem och Klä e gig, begaf sig derefter till sin bror, hvarest Hedölin äppehöll sig och hvarifrån de en i sender aflägsnade sig, hon gående förut och Hedelin efter till mötesplatsen. Vid hörnet af Drottningoch Kungsholmsbrogatorne anträffade hon Montan, den hon medföljde till förut uppgifna ställe, under det Hedelin gick på kort afstånd efter. dem och stanrade utanför i förstugan.. Inkomne i rummet, hvars dörr riglades inifrån af Montan, afiogo de ytterplaggen, hvarefter Montan ville tända eid på ljuset, men derifrån afstod, då Eklund påyrkade, att de skulle vara tillsammans i mörkret med endast en uppdragen rullgardin för fönstret, så att ett svagt sken från gasilyktan inkom i rummet. Under förebärande, att Eklund ville ytterligare tillse, att dörren var ordentligt riglad, gick hon till dörren, men öppnade istället rigeln och ställde dörren på glänt, derunder hon förvissade sig, att Hedelin fanns i förstugan, hvarefter hon gick och lade sig, och under det de utöfvade samlag med hvarandra, inkom Hedelin, som förut på aftonen af henne emottagit det snöre, hvarmed mordet skulle verkställas och hvilket snöre hon bekommit af sin fader, samt smög sig fram öfver golfvet till soffändan, der han kastade snaran om halsen på Montan, som i detsamma sökte resa sig upp, men. hejdades derifrån derigenom, att Eklund med högra armen drog honom tillbaka i soffan, hvarvid han hördes ropa: Herre Jesus, Annal! Montan sprang i samma ögonblick upp från soffan med snöret om sin hals, hvarefter Eklund skyndade fram och riglade till dörren. Hedelin hade emellertid så tilldragit snöret, att något vidare ljud från Montan icke afhördes och sedan de gjort fig förvissade om, att han var död, plundrade Hedelin liket, i hvars fickor funnos och tillgrepos ett ur med vidhängande kedja af guld, en skinnpung med inneliggande tio rdr i penningar samt en nyckelknippa vilka persedlar af Hedelin instoppades i Eklunds klädningsficka. Att något mera penningar funnits hos den döde, håde Eklund hört utaf Hedelin, som yttrat, att han för sig behållit de lösa papperspengarne, hvilka han dock påstått icke bafva utgjort något större belopp, utan att dock närmare angifva siffran. Härefter aflägnade de sig, Hedelin först och derefter Eklund, som väl tillåste dörren efter sig. -Slutligen tillägger Eklund efter allvarliga uppmaningar att icke dölja sanningen, det hufvudsakliga anledningen till mordet icke hade varit Hämnd för svikna löften af Montan att skaffa Eklund plats eller lönande anställnvivg, utan att genom tillgreppet af penningar eller deras värde, söka förskaffa sig niedel till bestridande af kostnad för resa till Amerika, der Hedelin och Eklund ämnade ingå äktenskap med hvarandra; och hade deras afsigt tillika varit, att i händelse de icke lyckats ide mörka anslagen emot Montan, de skulle försöka på såmma sätt mörda och plundra någon adnan äldre rik man, som Hedelin skulle uppgifva och till hvilken Eklund derförinnan ville på samma sätt som skett till Montan öfverlemna sin persson; att Eklund hade erhållit af Montan vid sammandträffandet näst före det sista, då mordetskeddö; 20 rdr i penninar, dem hon skänkt till Hedelin, men vid polisörhöret inför öfverstäthållareembetet förnekat sig hafva bekommit; att hon förbundit sig till Hedelin att icke för någon menniskåomtalad; att denne varit delaktig i brottet; emedan, såsom Hedelin sagt, hon skulle såsom qvinna blifva mildare behandlad, hvilket föranledt henne att förtiga sanningen; försäkrande Ekland nu, att hon afgifvit en med sanna förhållandet öfverehsstämmande berättelse om moördet och att döt varit Hedelin, sort först Hos henne väckt tanka påatt för uppgiffa ändamålet afdagataga Montan. dj Eklund förklarade, att how icke hade något vi dare att tillägga, hvarföre förhöret afslöts; och skulle protokollet deröfver utskrifvas och öfverlemnas till Stockholms rådhusrätt, hvarest Hedelin efter u ppgitt är tilltalad och undergår ransaknirg för stöld. Ut supra. : In fidem: Johan Gåse; polisnotarie. Jadan vi nn meaddalat allt hvad räranda