Aftonbladet – 12 januari 1871, sida 2

kan förut. Han kom helt försigtigt ut cedan ban först tittat både uppoch nedåt gatan och kilade derpå af förbi mig, så tort han kunde nedåt Bear Entry. Det föreföll mig som ban inte gerna ville bli sedd. Om en detektiv polisman ej vore härdad emot sinnesrörelser borde väl mr Batterby känt sitt hjerta slå litet hårdare i det han lyssnade till dessa ord. Det var ju alldeles: så, som han för sig sjelt gjort upp planen till en förment brottslings handiingssätt. Smygande ut ur huset, nedåt gränden och derifrån till jernvägen. : Huru dags var det?. Hvad kan klockan vara nu?, gen välde for Cause; den andre tog upp sitt ur. Klockan är sju och trettiofem minuter. Då var det så nära samma tid i måndags afton, som det möjligtvis kunde vara. — Jag stängde min. bod på vanligt klockslag och: hade stått här ungefär lika länge då som jag: stått här nu. Jag tycker om att hemta litet frisk luft, mr Batterby, sedan dagens mödor äro förbi. Frisk luft är nyttigt för oss lite hvar — om vi ha tillfälle att njuta derafo, iostämde mr Batterby. Hur såg han ut, den der Godfrey Pitman? En lång, välväxt karl med en massa svart skägg kring ansigtet, både polissonger och mustascher. ij Ung? Omkring trettio år, kanske något derunder. Då jsg läste tidningsreferatet i Herald säg jag att Jones vitnat det han skulle hafva lemnaat huset klockan balt fem för att afgä med tåget. Jag sade Jones att det var ett misstag, han nämnde det för sin hustra och straxt började hon bråka! Justsom det varit något värdt att hålla väsen öfver, det var ja en sak af ingen betydenhet (Forte.)