Aftonbladet – 12 januari 1871, sida 2

titbrast fir Batterby, och lemnade porten öppen, förmodar jag Naturligtvis. Hon säger visst att hon stängde den,! men det der vet jag bättre. I bästa fall sköt hon väl endast till den, så hvem som helst hade nog kunnat smyga sig in och plundra värt hus.n Mr Batterby, som bibehöll sin plats i ka kelugnsvrån, undrade om han ej nu upptäckt en svag gnista al möjlighet i denna mörka sak. Men som ert hus inte blef plundradt få vi jväl antaga att iogen smög sig in, anmärkte han. Jag kan ej heller se någon orsak för att miss Rye skulle klandra juryons dom, men mr Oilivera var en favorit förmodar jag. Anmärkningea behagade ej miss Rye. Hennes kind flammade, arbetet sjönk ned och bon steg upp i dest hon vände sig till mr Butterby: Domen var orättvis. Mr Ollivera var en god och rätitskaffens man, aldrig gick en bättre menniska hädan. Minsan tior jag inte ni var förälskad ihonom! utropade mr Batterby. Än om jag var det, ljöd det öfverraskande svaret, men den talande tycktes alltför upprörd för att fästa någon vigt vid hvad hon yttrade. Det skulle ej hafva skadat hvarken honom eller mig.n Hopsamlande sina sysaker lemnade han rummet. I detsamma kommo några fruutimmer på besök till mrs Jones, dervid mr Botterby grep sin hatt och tog farväl. Gatan var nästan tom. Han gick öfver till motsatta trottoaren och kastade ea spanande blick upp åt huset, just som han ej sett det tillräckligt förut. Några famner längre bort, på andra sidan om de has som tillhörde mr Cause och lärftskrämaren, var