Aftonbladet – 12 januari 1871, sida 1

fullspilld med droppar af ljustalg och jag vet att de inte voro der i måndags eftermiddag. De äro qvar ännu.s Mrs Jones gick genast uppför trapporna följd af pigan. Ganska riktigt funnos der talgfläckar, somliga på den fyrkantiga matt;n, andra på sjelfva golfvet, men alla nära hvararn. Ljussteken och ljuset, hvarifrån de synbarligen härledt sig, stodo på kommoden alldeles invid mrs Jones, när hon vredgad såg sig omkring. Han måtte väl ha hållit ljasstaken ssedt när han tände upp ljus,, anmärkte tjenstAlickan till sin matmor, eller också har han jutat den för att söka något på golfvet. Om ban dröjde här så länge som mr Causo påstår, så måste han naturligtvis ha tändt ljus. M:s Jones gick ned igen, ingalunda vid bättre lynes än förut. Hon tyckts icke om tt bli narrad och behandlad på ett sådant sätt. Om hyresgästen kommit för sent till bangården, som hon antog att han måste hatva gjort, och derföre återvändt för att afbida nästa tåg, hade det varit hans skyldighet att derom underrätta henne och besära tillåtelse att stanna. Till trots af både talgfläckarne och mr Cause vilie hon ändå ;j sätta tro dertill. Kort derpå hördes en ringning på dörrklockan och Jjudet af mr Butterbys tröst i förstugan. Nämn ingenting derom för honomp,, sade miss Rys hastigt, med låg stämma. Hrad för slag? frågade mrs Jones högt. Om att den der unge mannen ej gick härifrån eå tidigt som vi trodde. Det betyder ju ingentipg för Batterby. Det var ej tid att säga rer. Mr Butterby steg just nu is med en liten gåtva till mrs Jones, visserligen endast en bukett violer; men mrs Jones var oaktadt sitt tvära lyrne, vän af blommor och emottvg dem gan.