Aftonbladet – 12 januari 1871, sida 1

som sin sagesman deras granne, Thomas Cause, hvilkea med egna ögon sett hyresgästen gå derifrån vid denna sena tid. Mr Cause, en ordentlig handlande, något till åren, blef genast efterskickad och det kom till en häftig diepyt. Heu påstod att han sett deras hyresgäst komma ut derifrän, bärande en blå påse i handen, efter det gasen blifvit tänd på gatan, och han vidbief denna försäkran, mrs Joaes måtte säga hvad som helst. Hon förklsrade deremot att något sådant ej kunnat hända, antingen hade hans glasögon eller gasskenet från gutan förvillat hans syn, Ingendera ville uppgifva sin öfvertygslee. Grannen lemnade tvisten åt sitt öde och gick derifrån. Mrs Jones puttrade ännu en stund, men kom sedan att fästa ögonen på sin syster som setat tyst och stilla under den föregående tvisten, Tyst och stilla satt kon der ännu, men hennes ansigte var likblekt och ögonen hade ett vildt, uppskrämdt uttryck. Hvad i Herrens namn går åt dig? utbrast mrs Jones, Ingenting, sade miss Rye, i det heones fiograr med en nervös darrning togo upp arbetet. Jag tycker bara det är så svårt att höra den der saken omtalas. Om mr Pimen inte gick sin väg förr än senare, så förklarar det talgfläckarns i hans ruz, iaföll plötsligt Susanna Marks som kommit in och höst en del af den föregående dispyten. Mrs Jones spratt till. Talgfläckar!. Ja, jag bar iste sett dem förr än i dag, förklarade flickan. Med en sådan uppståndelsa com här har varit i huset, har jag inte haft tid att öppna dörra en gång till kammaren deruppe sedan mr Pitman flyttade: Det första jag nu får se, är att mattan är