Från Wiborg skrifves: Då bantåget julafton anlände från S:t Petersburg hände sig att en varg i närheten af Stadsträdgården öfverkördes af lokomotivet med den påföljd, att sagde varg ljöt döden. Låt se om lokomotivet skall erhålla skottpenningar? Lappen Aslag Laiti, som eljest är känd såsom lappsk skriftställare, råkade nyligen att i Petersburg, dit han begifvit sig för att hos en bekant tillbringa julen, blifva hjelten i följande romantiska tilldragelse. Då han en dag går utmed Nevans strand, ser han isen plötsligt brista under en skridskolöpande ung qvinna och denna sjunka ner i elfven. Laiti, som på Lapplands tjell icke lärt sig att sky faror: rusar dit genom den gapande, tafatta folkhopen, kastar sig som en pil i elfven, och inom ett ögonblick har han ur Wellamos rike räddat en högättad och rik grefvinna, P:s unga och utmärkt sköna dotter. En tacksam blick ur flickans tjusande ögon var Laitis första och dyrbaraste helsning. Den räddade tärnans anförvandter ha äfven derefter på allt vis försökt betyga sin tacksamhet mot Laiti.