Aftonbladet – 11 januari 1871, sida 2

Butterby satt och funderade i det han på fredagsaftonen drack sitt t6. I hans tanke var det något högst oförnuftigt att betvifla utslegets giltighet, Ingentiog annat än envishet. Han var ju en skarpsynt man och han ansåg det fulit öfverensstämmande med vitnesmålen. Kanske med undantag af en unkt. Hade han varit med i juryn skulle an yrkat på ett tillägg, nemligen om sinnesruabbning. De äro då temligen tjockhufvade allihop, mumlade mr Butterby, häntydande på de tolf jarymännen, i det han tog sig en väldig smörgås. Det äro de nästan alltid. Hemming, läkaren, sade mig att han yttrat något om sinnesrubbning, han var dessutom ordförande, men de öfriga och coronern ville ej höra talas derom. Nå ja, det betyder ej mycket, den stackarn har ändå fått en kristlig begrafning efteråt, men de kunde i alla fall ha tagit frågan i betänkande., Mr Butterby gjorde ett uppehåll i sina anmärkningar för att äta sista biten af sin smörgås och fortfor derpå: Det må stå för sinnesrubbning, men hvad den andra misstanken beträffar finns det för närvarande ingen grund dertill. Om någon sådan kunde upptäckas, så skulle jag fortsätta mina efterforskningar. Godt och väl, om något fanns att upptäcka. Spar inga utgifter, sade den der unga presten i går afton då han var här, edra omkostnader skola ersättas med ränta. Just som jag kunde skapa ett brottmål af ingenting! Jag är ingen fransk kejserlig prokurator heller. Efter att hafva druckit ur sin tåkopp ien klunk fattade mr Butterby tåkannan för att om möjligt tömma sista droppen. Försöket hade den påföljd att locket föll af och en hel skur af blad spridde sig öfver brickan. Skräp! sade mr Butterby i det hän ha