Aftonbladet – 10 januari 1871, sida 2

Mr Butterby skakade på hufvudet. Det var csannolikt, det medgafs, men omöjligt var det ändå icke. Jag bedyrar att det är omöjligt, sade mr Ilivera. Jag är så fullt och fast öfvertysad om, att min broder inte gjort sig skyllig till en sådan synd, ja, vissheten derom örefaller mig som en uppenbarelse trån Gud. Vet ni hvad jag bar gjort sir? jag gick till srafven samma natt ban lades der och läste syrkans begrafningsord öfver honom. Jag såg er göra det, inföll mr Butterby väntadt. Den prestdrägt ni bar var för ång ät er och släpade på fötterna. Den tillhörde en person som är längre än ag, nemligen pastor Yorke, svarade presten. Men tror ni verkligen sir, att jag skulle våat hålla den heliga akten öfver en menniska om burit syndig hand på sitt lif? Men i stället för bevis på att han inte egick sjelfmord, finns påtagliga bevis att han jorde det, vidhöll mr Butterby. Hvarje skenbart bevis, jag medger det; nen jag tror — jag är viss på att dessa beis på något sätt äro falska, inte verkliga. Hans död var en verklighet, pistolen var erklig, det skrifna brefvet verkligt. Jag vet det. Jag gör ej anspråk på att unna förklara det som ännu är dankelt, jag an ej heller fatta när eller hur allt skall lifva uppdagadt. Endast en invändning må illåtas mig, mr Butterby: det har ej blifvit pplyst om ej någon person hade tillträde till ans rum sedan mr Bede Greatorex aflägsade sig derifrån, åtminstone har jag ej fått et klart för mig. Jag önskade endast annärka detta, sade mr Ollivera i det han teg upp, ty tiden för deras afresa nalkades. Skulle ni lyckas upptäcka något så underätta mig derom, min adress kan fås hos mr IYGatorex. (Forts.)