Aftonbladet – 10 januari 1871, sida 2

till en tums afstånd från jalusierna, och från denna emala springa kunde han obemärkt hålla en rätt god utkik få dem af stadens invånare, som gingo förbi. Det var för öfrigt en anspråkslös bostad med ojemnt goli och en sliten matta, ett fyrkantigt bord i midten, en skrifpulpet full med papper på ena sidan; möblerivgen bestod i öfrigt af en hylla med 1ågra böcker och tidningar på den andra och slutligen en tafla föreställande Adem och Eva. Mr Batterby satt tankful vid brasan och drack te. Han var ej noga med sin drägt i hvardagslag och bar nu en gammal grön rock med korta skört samt rödoch svartrutig väst. Det var fredagsafton i skymningen, han hade varit ute, upptagen af göromål hela eftermiddagen, men det var ej dessa, huro vigtiga de än voio, hvilka nu sysselsatte hans tankar, dessa rörde sig uteslutande omkring mr Olliveras död. Innan den aflidnes broder lemnade orten, gjorde han mr Butterby ett besök och kom tili honom, åtföljd at Frank Greatorex, i det droskan, som skulle föra dem till jernvägsstationen, väntade utanför dörren. Ävdamålet med hans besök var att meddela polismannen sin bestämda öfvertygelse, att brodrens död icke bärrört af sjeitmord, samt anhålla, att om något skulle komma i dagen, som bestyrkte denna åsigt, vidare efterforskningar nå te anställas. Han var en god och rättskaffens menniska, lugn, jemn och praktisk, med klart och upplyst förstånd, han var tillgifven sitt yrke och sträfvade stt fullkomna sig deri, ihärdig och förboppningsfull, utan jordiska bekymper, sade pastor Ollivera if:igt och med rörelse. Hur är det då möjligt, jag vädjar ill ert omdöme sir; att en sädan man kvnde örkorta sitt lif7