Aftonbladet – 10 januari 1871, sida 1

STOCKHOLM den 10 Jan, Vi meddelade i går efter Times en mera dets, jorad berättelso om våldet mot de engelska kolfartygen på Seine utanör Rouen. Den råa oförsynthet och det cyniska förakt för allt hvad folkrätt och enskild rätt heter, som den tyska beiälbafvaren i Rouen och hans utskiekade härvid lade i dagen, skola säkerligen öfverallt, dit underrättelsen om denna bragd framtränser, efter förtjenst uppskattas. Vi kunaa då lätt täcka oss hvilket istryck den skall ha gjort i Eoglind, red hvilka känslor man der skall ha läst om buru konung Wilhelms soldater trampat på den britiska flaggan och begagnat henne till matia art skrapa af sanutsen på sina skodon. Detina intryck skall ej minskas deraf att väldet mot Sylph, der denna scen tilldrog sig, egde rum en hel vecka sedan de sex andra f blifvit tagna och sänkta, och det k i ii Ve aller honom At ycka sin ingerliga ledsnad öfver bvad som händt, lofva skadestånd och de skyidigas bestratfande, samt ursäkta dröjsmålet dermed att rapport från kommendavter i Rouen ännu ej ingått. Parlamentet, som skulle sammanträda den 17 i denna månad, blir prorogeradt till den 3 Februari, Regeringen har således skaffåt sig några dagars resgit. Under tiden skall dock den allmänna meningen ej sskaa tillfälle att göra sig hörd. Två stra möten höllos den 5:6 i London för att u tad. sympatierna för Frankrike, det ena i Terminus Hörei i City, och ett tredje förbaredes i Exeter Hall. Usderstatssekreteraren i utrikeskabinettet Oiw.ys afgårg sättes i samband med hans ogiliande at Granvilles overksamhbetspolitik. Konferensen om Svartahafsfrägan, som den 3 skulla semmanträdt i Loadon, blef, som bekant, uppskjuten för aut ge Frankrike tillälle act der låta representera sig. Man synu ej längre ämna vänta på ankomsten al en fransk fullmäktig, ty ett telegram från Wien berättar att konferensen skall hälla sitt. första sammanträde i morgon. Enligt de senaste underrättelserna från Bordeaux, hyser man i dervarande regeringskretsar fortfarande godt hoop och väntar revanche, när armöerna hunnit bli reorganiserade och fulitaliga, hvilket antages skola ske icom loppet af några veckor. I oppositionens kretsar deremot ropar man alltjamat på inkallandet at en nationslförsamling. Gembetta anfalles på det häftigaste at de flesta tidningarna i Bordeaux, men regeringen frågar ej syonerligt etier dessa angrepp af de monarkisks organerna, och för ögorablicket är det hvarkeo fråga ow fred eller vspenhvila för väljande sf en constitvante. Hvad man än kan förebrå Gambettas diktatur, ren icke är det några försök att lägga band på pressens frihet. Gambetta har, som bekant, efskedat general Lsverdo från hans befattning s0m di rektör i kriggministerist för alias iofanteriet och kavalleriet rörande ärevden, Det var en åtgörd som man länge väntat, då ban ej gjort någon hemlighet ar sina i ialistsk änkesä nes Loverdos atekedavde har ej varit den euda följden at regeringens förflyttsnde ull det starkt republikansks Bordeaux. Som telegrafen redan berättat, ha genom ett regeringsdekret generaloch municipalråden i hela Frankrike blifvit upplösta. Dessa voro valda under det kejserliga systemets och den officiella kandidaturens tid, och deres nuvarande sammansättning kunde ej lävgre anses öfverensgtämmande med förhållandena. Henri Martin, för närvarande en af Paris märer, har i Sigee tagit till ordet för att bekämpa det art Eleeeur libre återupptagna yrkandet på en vapenhvila och inkallandet af en nationalförsamling. Det är för sentv, säger hap, för en vapenhvila och för tidigt för en nationalförsamling. Händelserna ha visat att Preussens vägran att ingå på en vapenhvila för oss varit en stor välgerning. Vi gå uppför, vapenhvilan skulle föra 088 utför igen. Alla bjertan och alla armar i Paris och Frankrike anstränga sig på det yttersta; vapenhvilan skulle beröfva dem sin spänstighet, Hvartill skulle en vapenhvila tjena? Ait förbereda freden. Hurudan är den fred, som Elecieur libre fordrar? Fred utan landaiträdelse, fred utan skadeersättning i penningar till dem, som skulis vara oss skyldige en sådsn för den ofantliga plundrimgen af våra fält och städer; fred på xrondvalen af tillståndet före kriget. Skalle denna fred vara antaglig, och skulle en nationalförsamling godkänna den? — Ja. Men fisnden, skulle han gå in på den? För närvarande helt säkert icke. Det vore att göra sig den besyonerligaste illusion, om mean nyste ringaste tvifvel i detta afseende. Detsamma skall hända denna gång, som hände den första. Vapenhvilan skulle endast medföra en brytning, Vi skulle endast afkyla och hämma vår stora krigshänförelse, i kasta politiska diskussioner och valope-ationer ibland våra militäroperationer utan annat resultat än att lemna fienden rädrum, att rycka osg ifrån hvad som ensamt bör upptaga alla vära tankar och försena vår befrielse. Hvad som easamt bör upptaga våra tankar är kriget, det rent nationella kriget, kriget, som ej år på något sätt underordnas under hvad den europeiska diplomstien kan göra. Vi afera ej från vår roll i Karona: ingenting. som