Aftonbladet – 7 januari 1871, sida 2

ter sin ankomst till vårt hus samt lemnade penningar till inköp af mat. För återstoden betalade han på måndagen då han tog afsked för att resa med tåget till Birmingham klockan fem. Hvad var han? och hvarifrån kom han? Jag kan verkligen ej upplysa något om honom, svarade miss Rye. Jag hörde honm endast säga att han var resande och han skref sitt namn hos oss som Godfrey Pitman. Han måste hålla sig inne för förkylaing och en svår halsfluss hela tiden han bodde hos oss, och han lånade några böcker af mig för att läsa.n Det fanns ej vidare anledning för ledamoten af juryn att pröfva sin skarpsynthet, icke den ringaste punkt för att bringa mr Pitman i beröring med mr Olliveras död. Miss Rye erhöll tillåtelse att afträda. Vitnesförhöret lemnade inga vidare upplysningar. Mr Kene uppträdde, omnämnande sitt långvariga vänskapsförhållande till den aflidne, samt beskref deras sista sammanträffande, då han varit sig fullkomligt lik: lugn, vänlig och allvarlig, det föreföll honom obegripligt, tillade han, att mr Ollivera kunnat bära våldsam hand på sitt lif — såvida icke den hufvudvärk, hvaröfver han beklagat sig, hade härrört af någon rubbning i hjernans verksamhet och sålunda föranledt en tillfällig sinnesförvirring. Men denna framkastade förmodan stred fullkomligt emot det funna brefvet och mr Greatorex uppgift om den aflidnes sinnesförfattning då han lemnade honom. Juryns ledamöter runkade på sina hufvuden, den skarpsynte mr Butterby, som från ett hörn af rummet obehindradt gjorde sina iakttagelser, runkade äfven på sitt hufvud. Ransakningen led mot slutet. Det på skrife bordet funna brefvet ausågs som ett afgö