Aftonbladet – 7 januari 1871, sida 2

gäst, ty det var hon som skaffade honom och inte jag. Kanske han gjorde henne reda för sina förhållanden, ty bon var fasligt mån om bonom och lagade hans nattsäck, men till mig yttrade han ej något om sig sjelf. Han syntes likvisst vara en höflig, aktningsvärd menniska.n När flyttade han ifrån er, mrs Jones? Måndagseftermiddagen omkring klockan half fem, ty han skulle resa med bantåget till Birmingham klockan fem. Han kom till dörren af bodkammaren då han gick och tackade mig för min vänlighet, som han yttrade sig, att ha herbergerat honom, hvilket nte hvem som helst skulle ha gjort, sade han, för en fullkomligt obekant, och det är sannt nog. Är nå viss på att han gick vid denna tid?. Jag måtte väl ha min syn i behåll! utbrast mrs Jones. Jag stod vid dörren och såg honom gå gatan utförel till jernvägsstationen med sin blå nattsäck i hand, så nog är jag viss på den saken. Det var just när ag gick tillbaka öfver förstugan, som jag mötte mr Ollivera och talte med honom, hvilket jag redan beskrifvit för er. Det var således utom allt tvifvel att hyresgästen mr Pitman icke kunde haft något att göra med det som sedan tilldrog sig i huset. Coronern tycktes böjd att alldeles öfvergifva detta ämne, men en af juryns ledamöter, som tyckte om att göra sig vigtig, utsvckte den åsigt att miss re på nytt borde dras. Med en åtbörd af otålighet samtyckte soronern. Miss Rye kom in och tillspordes hvad hon hade sig bekant rörande mr Pitman. Hon stod ett ögonblick tyst, liksom eftersinnande, hufvudet något böjdt, bögra handens pekOR omslutet af den fina, svarta handsken, ivilatle lätt göt Henmvs läppar, de klare,