Aftonbladet – 5 januari 1871, sida 3

I läroverksfrågan. Vill Vi nämnde Linse. Vi kilnde med lika skå a Lbå shfört Berllius, som blef föga bättre Sändterad vid Linköpiogs gymnasium, At: hänföra honom till dumhbufvudena var omöjligt, och man kunde icke, liksom Linnes lärare, tillstyrka att yopliogen skulle e8ttaå i Bandtvetkslåra. en det var lika omöjligt Hit Eonä något fel i systemet och lärometoden, som ja var den enda saliggörande. Här förelåg således ett psykologiskt problem, hvars lösning öfversteg rektors edagogiska vetande. Hos individen måxts skulden ligga, men då kunpskapsförinågan var otan vank, återstod endast moralen och karakteren. Den som har godt hufvud, men icke visar rätt lust för latin eller matematik måste vara en dålig och osedlig mentiska. I afgångsbetyget hette det derföre, att B. med lyckliga naturgåfvor förenade mindre goda seder och vore en yDgling af tvetydigt hoppa. En verklig pedagogisk siare, denne rektor! Han snade icke, att de fel man kunde förebrå deh stort kemisten i tan. teslötände hade sin grurd i felaktig slandling och oriktig läroplan. Man t:odde och tror till en del ännu, att en duglig lärare endast behöfver ega goda kunskaper i det ämne som skall föredragas, intet pedsgogiskt och psykologiskt vetande. Sådant ansågs icke heller erforderligt för den som skuile uppgöra planen för det Hela. Härigenom blef det möjligt, att våra elementarläroverk ratade sch öfter förmåga skadade de två vetenskapsmän, som ensamma bragt vårt land mera ovansklig ära än alla de andra tillsammans de nu lefvande naturligtvis alltid undantagne). en ene bar fört svenska namnet lika vidt kiing jorden som Gustaf Adolf och Carl den Tolfte, och den andre har i en mansålder stiftat lag icom den vetenskap, som bland alla gjort de väldigaste framstegen i nyare tider. Utan att på långt när kunna täfla irykte med dessa vetenskapens heroer, har en tredje Sveriges son med dem gemensamt, att också han bildat en egen vetenskaplig skola cch dertill i en vetenskap som han sjelf uppfunnit samt hvars disciplar fört hans oamn kring Europa. Och detta namn är Ling. Huro betedde man sig mot honom vid Wexiö gymnasium? Att han blef relegerad atill följ. af en ungdomsförseelse, hvars ansvar han hellre ensam bar, än han uppgaf de skyldigare deltagarne 1), klandra vi icke, då lärarne måste följa legen och formerna. Men bland alla dessa utan tvifvel hederliga män med klassisk bildning fanns ipgen med nog yrkes-bildning för att rätt uppskatta detta stora, varma och ädla hjerta, som man nu handlöst utkastade på gatan. En så grym behsndiing skulle varit otänkbar, om någon i egenskap af studii-inspektor tagit närmare kännedom om ynglingen. Utlandet måtte få ett eget begrepp om våra läroverk, när det erfar att alla dessa mest kända svenska vetenskapsmän blifvit af byggoingsmännen förkastade. Måhända skall man säga att ett lands läroanstalter icke äro gjorda för de få genierna, utan för de tusen medelmåttorna. Men nog vore det bättre, om äfven de förra blefvo omhuldade och de senare icke gjordes mera medelmåttiga än som behöfdes. Man kan äfven säga, att den nuvarande organisationen icke bör ansvara för den äldres fel. Men är verkligen det fel, som vi här ofvan påpekat, tillräckligt afbjelpt? När man har för sig en yogling med Berzelii och 1) Beskows ord.