Aftonbladet – 5 januari 1871, sida 3

en stund, och om hon också hade gått ett par steg längre, så hade hon i alla fall jemnt haft ögonen på porten och hon kunde svära på att ingen gått ut eller in som hon inte hade sett. Hon såg mr Greatorex komma at och gå framåt gatan och sedan var det ulldeles tyst i huset. Såg ni inte någon gå in? frågade coro1erD. Nej, sir, inte en själ... utom Alfred Jones ch miss Rye. Alfred Jones kom tillbaka sort efter det han gått, ty han sade sig ha flömt något som han gick ditupp efter. Han röjde bara ett ögonblick och mr Greatorex com ner på samma gång. Sedan kom miss ye hem och gick upp för trappan och var ler både länge och väl Hvad menar ni med länge och väl? Kors, sir, det var väl en qvarts timme, tertog vitnet i tvär ton, som om hon haft rundad anledning till missnöje öfver miss Ryes dröjsmål. Jag måtte väl veta det ör jag stod i sjelfva porten och tordes inte så ur fläcken förr än hon kom ned igen. Var ni ensam? Ja, sir, det var jag visst det. Mary, husvigan hos den tjocka lärftskrämaren, kan inyge det, för hon var der hela tiden och språade med mig. Måhända fann coronern svaret en smula vetydigt, ty ett svagt leende öfverfor hans rag. Så att ni hvarken hörde eller såg något ovanligt, i huset på hela qvällen, astma Marks?... Ni såg ingen annan än de nyse nämnda personerna gå ut ellor in, ingen fröm nande? , Jag hvarken hörde eiler såg någon alles, svarade vitnet med efieriryck. Jag såg iote n gång när Godfrey Pitman ge sin väg, rien det var vältidigare kan jag tru.s (Förtsy