Aftonbladet – 5 januari 1871, sida 2

—— —XX-x —— — ———— — Bede Greatorex alltid betraktat med fasa och afsky. En fråga ännu, innan jag tackar er för det tydliga sätt hvarpå ni afgifvit ert vitnesmål, sade coronern. Hade ni under detta ert sista sammanträffande något skäl att antaga det hans förstånd på något sätt bliivit rubbadt? Nej, visst inte.n Ni fann boom jemn och sansad som vanligt, eller bur? Fullkomligt. Vänta, ännu återstår en punkt. Var det er bekant om den eflidne råkat i något slags bryderi genom penningförlägenhet eller dylikt ?o . Jag är fullkomligt säker på att han ej var besvärad. af penniogbrists, genmälde vitnet med värma, ifrig att göra rättvisa åt sin kusins minne. Om han på annat sätt råkat i bryderi kan jag ej afgöra, men anser det föga troligt. Detta var alltsammans. Mr Bede Greatorex bugade sig och lemnade plats at nästa vitne, en kortväxt, mörklagd och svartklädd qvinna med en gammalmodig svart rothatt, under hvilken syntes det mörka, något gråsprängda håret. Hennes ögonbfyn voro ännu alldeles svarta. Aldrig kunde man få se två qvinnor mera olika till utseendet än hon och miss Rye, ehuru de voro systrar. Ert namn är Julia Jones, började coronern som var gammal bekant med den tillfrågade. Ja, det är Julia Jones, up,repade fron med en skarp betoning på sista ordet, sor om det rniivit henne på tongan. Hon fick gä eden, Efter att på uppmaning hafva redogjort för de tillfällen då mr Ollivera förut bott i hennes hus, tillfrågades hon hvad hon visste