Aftonbladet – 4 januari 1871, sida 2

Jag hade hoppats att den skulle vara angenäm; tror ni verkligen att jag reste hit blott för att tala om affärer med mr Ollivera, då jag likaväl kunnat skritva till honom? Nej, jag kom för att få äterse dig, för att fråga... Inte nu. Ser ni ej att mamma är uppmärksam på 0ss? Nå, än sedan. Jag hade just önskat tals vid din mor i afton, om ej... Inte i afton. Jag ber dig, inte i afton, men en annan gåDg.n Detta lugnade honom och han fortsatte: Då är ju ändå allt som förr emellan oss, Louisa? Ja, ja, patorligtvis. Da sårade mig, Bede, då vi sist råkades, och jag... jag har varit missnöjd. Jag skall skrifva så snart du kommer hem och förklara allt. Han tryckte ömt hennes hand och släppte den sedan. I hela vida verlden fanns intet som Bede Greatorex så sträfvade att vinna som denna falska hand, likasom vi arma, kortsynta dödliga ofta eftersträlva det glänsande skalet med den maskstvngna kärnan. Miss Joliffe såg deremot nästan rädd ut, då hon lsmnade mr Greatorex och gick åt anpat håll. Bede uppsökte henne snart, och de samtalade flera gånger under aftonens lopp med låg röst, hvarunder Lonisa tycktes vara orolig, men bjuda till att dölja det. Klockan var en qvart till elfva, då mr Bede . Greatorex tog afsked. På väg utåt Highstreet såg han upp till sin kusins bostad på motsatta sidan af gatan, stannade och tog ett steg ned från trottoaren, som om han ämnat gå öfver, men tvekade, ty det var mörkt i fönstren. Lampan är släckt, så han måtte hafva vått till sängs, sade mr Greatorex halfhögt, det är ej värdt att störa hocom. En handtverkare, som just höll på att stänga sin port, appfångade orden, ehura mr Greatorex sannolikt var okunnig om att hav haft en lyssnare.