Aftonbladet – 4 januari 1871, sida 2

I mrs Joliffes mottagniogsrum voro hennes tre döttrar Louise, Clara och Mary samt några få vänner. De blefvo mycket förvånade att se mr Bede Greatorex, som ingendera af dem personligen kände, utom Louise hvilken året törut vistats någon tid kos han: föräldrar. Hon vexlade färg då ban anmäl teg och det är möjligt att bans röst fick et ömmare uttryck då han tilltalade henne och att hennes hand hvilade längre i bans är som var nödvändigt. Hon var en ytterst elegant ung dam, kanske inte så urg ändå ty hon räknade väl sex eller sju och tjugt år, och om mr Bede Greatorex tänkte på henne som sin bliivande maka, behö:de har verkligen vara vid god kassa. Han yttrade ett par ord till mrs Joliffe om att hans resa gällde mr Ollivera, men utan att redogöra för vidare detaljer, och tillade att ban skulle återvända hem följande d:g Vi väntade just mr Ollivera i afton, anmärkte mrs Joliffe, men ban dröjer lärge.x Ja, jag erinrar mig att jag hörde John tala om ett besök, svarade mr Greatorex, men jag visste ej att han ämnade sig bit Var ej för säker på honom mrs Joliffe, ty ban såg trött ut och klagade öfver bufvudvärk. Han är väl mycket sysselsatt., sade mrs Joliffe. Juristerpa ha alltid brådtom vid den här tiden. Louisa, är ellt som det bör vara oss emellan?, hviskade Bede Gvreatorex, då de några ögonblick voro ostörda bära pianot. Så ni kan skämta, mr Greztorex, svarade hon. Skämt!y Hon såg ned och svarade icke. Hvad menar vi, Lovisa? Vår förbindelse var ju afgjord, pi gat mig säkert bopp. Tala, Louisa, såg att ni ej har lekt med mig.n Han hsde fattat hennes band och böll den fast; hans mörka ögon, glödande af kärlek och tvitvel blickade in i hennes. Hvarför frågar ni så? hviskade hon svagt. Ty ni synes förändrad, ni har undvikit mig alltsedan jag kom.n Ofverraskningen var så plötslig.