manvikta och ordnade som om hen slutat sitt arbete, han tycktes sysselsatt attskrifva ett bref och tätt invid papreren låg en pistol på bordet. Flickan som öppnade dörren och mr Bede Greatorex kunde tydligt se alit detta vid det klara skenet af den tända moderatörlampan. Nå John! ropade den främmande i glad och munter ton, innan flickan hunuvit anmäla honom. Är du inte förvånad att se mig här ? Mr Ollivera vände sig genast om vid ljudet af rösten och tycktes verkligen gladt öfverraskad. Bede? är det verkligen du! utbrast han uppspriogarde. Snarare hade jag trott mig få se ett spöke.n De vexlad ett hjertligt bandslag och mr Bede Greatorex tog en stol. Tjenstfiickan som ville spara sig besväret att gå uppigen, tog tillfället i akt att fråga huru dags mr Ollivera önskade sitt te, men fick till sver att han troligen ej ville hafva något, om så vore skulle han ringa, men kanske ämnade han sig ut. I det hon stängde dörren hörde hon den främmande börja tala om sitt ärende, att hans far skickat honom i stället för att skrifva. Hennes öron voro alltid tilireds att uppsnappa något. : Efter ungefär en timmas förlopp aflägsnade sig mr Bede Greatorex. En ung man som hörde huset tiil, Alfred Jones, kom sf en händelse gående i trappan jost som mr Greaterex lemnade förmaket och hörde honom stämma möte med mr O:ivera påföljande morgon. Mr Bede Greatorex gick tillbaka till hot:llet, tillsade att det skulle eldas i bars sängkammare på aftonen, d ack ett glas konjak och vatten ty han tyckte det var kallt, samt ordnade sin toilett efter resan, hvilket ej skett förut, och gick drpå utigen. Klockan var ru nio, och efter att hafva frågat om vägen gick han med snabba steg åt domkyrkon tili för att uppsöka mrs Joliffe. Han asserade ånyo förbi sin kusins bostad vid Highetrect och flickan som släppt. honom in stod i porten, kände igen honom och neg.