Aftonbladet – 3 januari 1871, sida 3

Guizot om ställningen i Frankrike. (Slut fr. gårdagsbl.) Hvad beträffar dem, som man benämner orlasnister, misstager man sig, då men kallar em ett parti. Konung Ludvig Filips regeriog har efterlemnat trogna vänner och ilandet goda minnen, som redan blifvit och med hvarje dag skola bli alltmer allmänna ech ydligs; hon bildade icke, hon efterlemnade cke något parti; man kan ej gifva detta amn åt den mängd förståndiga ordpinrgens män, bufvödsakligen konservative och lugnt iberale, som ingentiog annat begära af regeringen än att upprätthålla lagarne inom andet, freden utomlands, och att så, som do kräfva, se tillgodo de särskilda nationslinressenåa, i en mån de utveckla sig och i len mån, de äro berättigade dertill. Detta är icke något parti; det är den stora arbetsamma, välburgpa, med sin lott icke missnöjda del af befolkningen, som man ofta kallat le juste milieu, cch som intsger så stor plats i Frankrikes lif, hvilket den gör så verkliga tjerster både såsom barlast och såsom källa till framsteg. En befolkning, nästan alltid alltför anspråkslös, alltför medgörlig än mot dem, som j ordningens namn förvägra henne erforderlig frihet, än mot dem, som i sin frihets namn störa hennes arbetsamma lugn. Det är derna befolknings förnäm sta fel att icke förstå att i landets styrelse göra acspråk på, tega och utöfva sin rättmätiga anpart i makt och ansvar. Hon börjar inse nödvändigheten deraf och att göra sig besvär dermed; jag hoppas, att hon daj för dag skall alltmer beslutsamt fortgå p denna väg. Men hvad skulle det väl ha blifvit af det andra kejsardömet, hvad skall det bli af den nuvarande republiken, om detia verkliga och hederliga Frankrike hade förvägrat det förra och pu skulle förvägra den senare sitt understöd? Det är detta understöd de särskilda regeringarne ha att tacka för, att de kunna ega en liten tids varaktighet hos oss; och jag skulle icke vilja råda någon ef dem, som hädanefter kunra komma, att såsom ett fiendtligt parti betrakts och bebandla dem, som mean nu kallar orlesnister; de skulle snart märka sitt misstag, måhända för sent för dem sjelfva och äfven för oss, ty till och med de dåligaste regetingars fall kostar folken dyrt, om de icke förstå att, genom att i tid refor.nera dem, förekomma nödvändighoten att skapa sådana eller tillåta dem skapas. Det finns i sjelfva. verket för närvarande ingen pretendent, som ärffruktansvärd för reobliken. Icke allenast tränger kampen mot främlingarse för närvarande alla inre meningsskiljaktigheter i bakgrunden och förenar alla fransmän i samma intresss. och samma sträfvande, utan till och med då denn är stated och vi endast ha att sysgel o88 med våra inre dögelägeuheter, qvarstår än republiken med den styrka, och de ut sigter hon kan ba Om NHön Iyckws i det