Aftonbladet – 3 januari 1871, sida 2

— Middag. Ofrerståthållaren gaf i går, efter den sedvanliga mapistråteprodikabas at, middag för magistraten, ett stort antal af stadsfollmäktige, (jenstemän i öfverståthållareembetet sch de nader stadsfullmäktige lydande nämnder m, 4., till ett äntal af omkring 150 personer. Vid deserten föreslog öfverstäthållaren en skål för konuogen och derefter en för Stockholms stad, hvilken sistnämnda skål motiverades i ett af bifallsyttTingar ofta afbrutet föredrag. Talaren kastade en blick på det förflutna årets märkliga tilldragelser och anmärkte, att det stora blodsdramat komme de jemförelsevis obetydliga tilldragelserna i vårt eget land vatt förblekna. Tillfället att ingå i en undersökning af dena verkan, som de stora verldshändelserna kunde ha på våra förhållanden, vöre frestande; men talaren ansåg det icke vara lämpligt stt nu anställa en dylik undersöknuiog. Eudast så mycket ville han. säga, att Sveriges folk icke borde lemna obegagnade de lärdomar, som stått att vinna under den stora striden, och han var ötvertygad, att alla svenska män vore ense deroni, att inga offer voro för stora för värnandet af fosterlandets frihet och oberoende, Svensken har alårig, yttrade talaren, lärt sig, och han skall heiler aldrig lära sig att njuta af materielt välstånd i slafvens drägt.. Hvad våra iore förhållanden betråffade, så hade Vårt land haft att glädja sig åt ett godt år; en rik skörd och vaksande företagsamhet inom alla grenar af mnäringslifvet. Det var blott en omständighet, som tal. från sin syppunkt måste beglaga: sistlidae riksdags beslot att draga norra stambanan öfver Sala. Man bhäde dock pu grandade anledningar att hoppas, det en annan för landet och hufvudstaden mera gagnande bansträckning skulle genom enskild företagsamhet, på den fria associationens väg åstadzommas, och att hufvudstaden skulle föregå landet med ett vackert: exempel rå hvad dea enskilda företagsassheten utan sta. teus mellankomst kan uträtta för kommunika jonsväsendets utvecklande och förbättrande. Ett annas bevis på hvad associationsandan förmår, vore planen till upprättande i Stockholm at en högskola. För några. år sed:n betraktades talet derom såsom en fantasi; nu är det snart en verklighet, ty man har redan kommit derhän, att det icke längre är råga om, huruvida en högskola skall finnas härstädes, utan endast när den skall komma till stånd, och att den tiden icke-är alltför aflägsen, det kunde man ganska lätt räkna at. Med ett ord, associationen.-vore en af vär tids mäktigaste häfstänger till uträttanlet af stora ting, och tal. hoppades att alla skulle sluta sig tillsammans i ew association för befordrande af landets; hufvudstadens och enskildt väl. De tre sakerna kunde ickskiljas åt, ty landets lycka och väl vore, om de rätt fattades, äfven hufvudstadens och de enskildes; hufvudstadens åter såväl landets som hvarje enskild individs, Närmast för illfället låge dock atc önska lycka och framsång åt den hufvudstad, för hvars: välgång ch utveckliog i alla riktningar de: flesta land de närvarande arbetade, och tal. bad lerföre att få föreslå en skål för Stockholm ch dess alltjemnt stigande förkofran. Skälen tömdes under allmänt jubel och bevarades af stadsfullmäktiges v. ordförande, ustieborgmästaren Eklund, med en skål för ifverståthållaren.