Aftonbladet – 3 januari 1871, sida 2

Bismarck och den tyska kulturen: Väl gäller i allmänbet som regel, äfven i len politiska diskussionen, att man, enligt let gamla ordstäfvets maning, icke bör pilla krot på döda kråkor., och vi skulle ålunda, anslatande oss till denna förståndiga noXim, på göda skäl kunnat tindandraga oss tt vidare egoa någon uppmärksämliet åt rissa dödfödda åsigter i den fransk-tyska trigsfrågan, som bragts i dagen af.en bekant jötebörgstidnink. Vår igågavarande kolle as advokatyr för preuseciiot, CEMIBSR ant naskerad gemom den muntrande historiska pptäckten att inför utlandet snågot Preussen numera icke existerar,, har framkallat ;n sådan opinionsstorm och så talrika vederSggningar, att Handelstidningen svårligen ärer kunna dölja för sig, att den utmaning on förklarat sig vilja sslönga j ansigtet, på ina franskvänlige Yikeasbrouet inom Presskip) ör tidningen sjelf lyktat med ett rätt snöpigt publicistiskt ätertåg. Man öfverraskales nyligen af att i H. T:s prenumerationswpmälan för nästkommande år, hvilken denna sång fött svälla ut till en politisk afhanding på flera spalter, läsa ett högtidligt tillsännaBiffande öm att, H. T. minera med ina sympatier och välönsknioSar Ställt ka vå Frankrikes sida. Sakerbas läge har nemigen, heter det, blifvit ett annat; fransmännen kämpa nu för sitt-lands integritet, tyskarne deremot för resressalier och landvinning — Jiksom ej såväl det ena som det andra al dessa motiv iör Stridön? förtsttts ande förefannits redan under långa månader, AMtminstone alititrån katastrofen vid Sedan! Derjemte framkastar H. T. ett ord i förbigående om den folkliga karakter försvarskriget numera, sedan yrkesarmeerna blifvit slagna, antagit från fransk sida, en omstänlighet, som ytterligare bidrager att komma H. T:s bjerta att klappa för Frankrike Ått detta samma bierta för ej många veckor sedan klappade så innerligt variilt för Prelissen, uppgafs vid den tiden bero af ska, hvilka, om de öfverhufvud egt någon giltighet alls, notan tvifvel ega en sådan likaväl nu som då. Men H. T. har, såsom en af våra .kolleger här på platsen spetsigt anmärkt, funnit lämpligt att under julbrädskan som hastigast stöka undan åtskilliga af sina mindre tidsenliga preussiska antecedentiaf Det är tillsvidare ickemera tål Om Preussens höga roll såsom Härold för dön tnoderna Kulturen, ej om det storartade gerihäniska stals: sörbund, som. i en snar framtid läret skola bildas under preussiskt anförareskåp. och deri H. T. hoppas att en liten vrå skall blifva förunnad äfven de skandinaviska folkeb: ej om bombaärdemssget af Paris såsom en gt domlig straffdom för den stofa verldsstadens synder, ej om den tyska enheten såsom det ösgennyttiga måletför B.smartks sträfvandens Eudast en titen skygg antydan göres ölti att striden från Preuysens sida i sjelfva verket afsett värnandet Jaf den protestantiska lärofrihsten mot den katolska tvårgsmyndigheten i andliga ting — som bekant är detta en af H. T:s most luminösa älskliogsparädoxer — i ellt öfrigt har H. T. denna gång, åtminstone på pupperet, så godt som tullständigt afk!ädt sig den gamla menniskan, med 1ö läggande lik väl at några .försigtiga reservationer, som !framdeles kunnas tjena till utBängsputikt för expektorationer af det gamla slaget. t Erfarenheten visar också, att plötsligt påkomna omväcdelser tyvärr ej alltid äro särdeles djupa cc varaktiga, Utan ait vilja betvifia uppriktigheten sf H. T:s puvarande sympatier för Frånkrike, tro vi oss dock ega något skäl för det äntagandet, att t-dvingen ett stycke fram. på det nya året anyo skall bli otsatt för svåra frestelser att gifva prof på sin af preussiska tidningar beprisade entechieden deotsche Gresinnungv. För atti vår mån bid-sga till (förbindrandet af ett dylikt eorgligt återfall, jvi:ja vi till.vår kollezgas begrundände anbtalla nedanstående läsvärda karakteristik af bismarckianismen i dess förbållarde till dei samtida tyska kulturen. Framställningen är hemtad ur Novemberhäftet af vu dansk tidskriften For Ide og Virkelighed. Och har till författare en af deona tidskrifts redaktörer, hr Rudolt Schmidt. ; Utlandets illustrerade tidningär,, yttrar br Sehrmidt, .oha under de senaste månaderna lemnat oss rikligt tillfälle att lära känna de mäns utseended, hvilka det nuvarande kriget vjort till de ledande personerna i Tyskland. Dessa porträtt ha en egendomlig. gemensam prägel, som man ej kan taga miste på. Ordnade omkring den gamle koouvgen, bilda de många skäggiga ansigtena ett. galleri, hvars typer man frestas ätt söka någorlunda langt tillbaka i tiden. . Det är som en skara fr olkvandringens dagar; man tror sig se framlör sig en samling af forna tiders asiater, enlast utpryntäde och uppklädda på nutidens merer, Bland alla dessa föga ädla fysiogsomier, af hvilka man så lätt förvexlar den ena med den srdra, ficnas blott två angigen, vid hvilka uppmärksamheten särskildt äster sig: dessa äro grefve Bismarcks och seneral Moltkes. Det förstnäwnda ansigtet afviker icke från len allmänna typen; det röjer alldeles samma astinkter, som nudå uttryckta i alla de anpira; men dessa instinkter ha här blifvit så ntensiva, så starkt spända och sjelfmedretna, att de ha, om ej gjort typen ädlare, lock låtit den framträda på ett oändligt näktigare och traktansvärdare sätt, och. om nn da I fråga varande instinkterna äro ha