Aftonbladet – 3 januari 1871, sida 2

nen hade tagit upp sin anteckningsbok och skref några rader vid månans sken. Jag har åtminstone aldrig sett msken, de är visst och sannt, mumlade mr Jones då han fann att han fick hålla sig sällskap sjelf Öch jag vill ej svära på att ni har set slntet än, anmärkte mr Butterby, i det har slog igen sin anteckningsbok. Godnatt sir., återtog mr Jones, Jag få nu skynd mig hem inran porten stängs, annars får jag en skrapa af min bustru, Der lär väl vankas i alla fall, efter allt som pu händt, fortor han ängerfullt.. Hon säger väl som vanligt att jag alltid är borta, då jag som bäst behöfdes derhemma.n Han tog vägen öfver grafvarne. ät andra sidan af kyrkogården, för att undvika folket och gick hem: Då det ej längre fanns något att se, började äfven folzet skingra sig, sedan ella kastat en blick på gratven, som om den tysta mulien kunnat lemna dem någon upplysning. Långsamt återvände den ena grupsen efter den andra till staden. Då klockan slog ett hade alla gått och mr Batterby kom fram från sin undangömda plats, Måhända hade han siva skäl för att dröja längre än de andra och att gå sin väg enssm bem. Vare dermed burn som helst, så gaf han dem god tid till försprång, N klockan var tio minuter öfver ett då han lemnade kyrkogården. Han hade knappt hunnit de första husraderna, då ham upptäckte nägra personer kommande frän en sidogata, som om de tagit en omväg från sjelfva staden. Mr Butterby igenkändd ett par af dem och smög sig hastigt in i ed portgånog tills de gått törbi. Efter några ögonblick följde ban i deras spär, Aut de voro på väg till grafven.var EE Rd BER