I mannen och ärlige konstnären Billmark. Har hade under sommarens lopp fallit af och blifvit allt klenare, så att jag hade stor anledning till förutsägelsen i mitt förra bref, att han ej skulle öfverlefva belägringen. Han dog at magkräfta, dock lyckligtvis utan svära och långa lidanden. Endast sista dagen låg han till sängs, och minuterna före sin död gaf han rediga och noggranna föreskrifter om uppköp och andra affärer, Han var tödd den 28 Januari 1804. Fru Billmark är beundransvärd i sin stora och djupa sorg; hon har någonting af en romarinona i sin enkla och värdiga karakter. Från den yttre verlden ha vi endast underrättelser med dufvorna och det ytterst sparsamt, emedan de små bevingade postiljonerna denna kalla, dimmiga årstid äro obenägpa att vända näbben hemåt. Jag bäfvar för den stund, då alla qvarliggande bref skola strömma in i Paris. Hvilka förändringar — hvilka sorgeposter kunna icke vara på väg efter dessa fyra månader!... Men tag såsom resume af mitt bref, att vi här alla äro modiga och förtröstansfulla och allsicke tänka på att kapitulera... Hur underligt, att samtidigt med dessa gräsliga mordbrännardater läsa de tyska stora författarne! Men snillet har icke något fädernesland, framförallt ingenting gemensamt med de råa barbarer, som nu bloda franska jorden! Que Diea protöge la France!... Min bror helsar, han tjenstgör i pationalgardet, har varit erbjuden grad der — men räknar för ära nog att tjena republiken. Tillägg den 19:e: Allt beredes för ett stort utfall, hvarom I väl snart fån spörja. Vive la France! . enes uj MERIDA. ng sv NR ER