— Guizot om ställningen i Frankrike. Som vi i torsdags nämnde har frågan om inkaliandet af en nationalförsemling, som en tid hvilat, åter dykt upp i Frankrike. Det har skett genom en skrifvelse från den gamle Guizot till provisoriska regeringen, hvari han I formligen uppmanar henne att taga detta steg. De skäl den gamle statsmannen anför för sin åsigt äro utan tvifvel mycket kraftiga och skulle under vanliga omständigheter vara ovederläggliga; men huru det skall bli nationpalförsvarsregeringen möjligt att i ett ögonblick, då en tredjedel af landet är ockuperad af fienden, utskrifva fria val, är en fråga hvarpå juliministern blir svaret skyldig. Det låter äfven väl fråga sig, om ej den energi som pu är uteslutande riktad på en enda tanke, försvaret mot fienden, skulle ars öch försvagas af de omsorger och slitningar som de parlamentariska striderna medföra. Guizots stämma är dock för betydande, att man ej skulle med intresse och aktnivg lyssna till henne då hon höjes i en för Frankrike så vigtig fråga, Vi skola der för gifva våra läsare del af hans bref, som dock är något långt, så att vi i dag endast kunpa meddela dess förra bälft. Från Val Richer, hans egendom i Normandie, skrifver han den 1 Deeember: Mina herrar! Jag står utom verlder, och hennes angelägenheter. Jag skall kanske nedstiga i min graf i morgon, i öfvermorgon, jag vet ioke om hura många dagar. I afet derpå följer ja; ännu i min ensligfristad vårt lands och vår tids SMörtsamnar ste strid. Det är I, mina borrar, som up-. pehållen den. I utgören nationalförsvarsregeringen, Detta är det värdige, och blygsamma namn I sjeltve antagit, Det är eder ära att ha tagit det och att ha förtjenat det sedan I tagit det, I bafven icke förtviflat om Frankrike, då det hvarken hade någon regering eller några armåer. I bafven företagit eder att rädda det från främlingarne och från anarkien. Hvilket företag, mina herrar, och hvilken apsvarighet för eder! Jag kan icke utan djap oro tänka på värt lands och eder ställning. För att säga eder hvad jag tänker kan Jag ioke åberopa. någon annan rätt än ett långt lits erfarenhet och opartiskheten hos en men, som står vid grafvens brädd. I hafven redan uträttat mycket. Jag finner att mänga, som i de kritiska ögonbiieken understödde eder, dock icke äro no, tacksamma mot eder. Jag trorida redan rå förhand, då alla tviflade derpå, på Pasis bjeltemodiga motstånd och en patriotisk rörelse i provinserna. I haiver fuvnit mycken dårskap och mycken fiendtlighet inom edra egna leder, mycken svaghet hos rågra af edra befolkningar; men I hafven hvarken låtit skrämma eller nedslå eder. I hafven mnderbållit kriget utan att vädja till de revoiutionära lidelserna, och I hafven på samma gåvg visat eder vara vänner: af freden blott den icke blifver skymflig ellerillusorisk. I haf. ven väckt till lif landets krafter och bildat armeer, hvilka redan visat sig verksamma, I det inre hafven I varit tåliga, alltför tåiga mot den slentrianmessighet och de anarkiska tendenser som på några puokter visat sig och som i Frankrike lika mycket kompromettera fribetens sak som fredens; men vär de allvarsamt angripit den offentliga ord— ringen och lagarna, hafven I icke givit vika ör deras hotelser ntan Öppet satt eder i spetsen för Paris tappra beiolkning, som geast varit till hapds för att bjelpa eder at indertrycka dem. Jag bar god nägra edra manifester och pågra af edra band.