handlat? Åh, sade han med en viss suffisans, inte ämnar jag klandra honom för det. Naturligtvis äro miss Merediths pengar för honom af mycken betydenhet., Silvia bet sig i läppen och gick bort till ett fönster, der hon, dold af det högröda draperiet, stod och blickade ut i den mörka qvällen. Mr Lovell sade intet för att hålla henne qvar, men ett moln lade sig öfver hans ansigte. Det var omöjligt, att han ej skulle se att denna flicka icke älskade honom och kanske började han temligen klart inse att han icke heller rätt djupt älskade henne; men ej för ett ögonblick kände han sig, det oaktadt frestad att afstå ifrån henne. IDen envishet, som i en ovanligt hög grad låg i hans karakter, var väckt, och hade fixerat sig ät detta håll. Det skulle likväl I måhända varit svårt att säga hvilket för Ihonom stod främst, — att sjelf ega Silvia, eller att låta Charles Meredith icke ega henne. Mrs Green var i så hög grad föremålet för allas beundran, att inger observerade mr Lovells mörka blickar mera än hans kusin Georgie. Hon såg att något ledsaxt var på färde och satte sig bredvid honom. . Skall jag gå och föra henne tillbaka hit ?a hviskade hon. ) Hvem menar du, Georgie? Hon såg bortåt fönstret och nickade. Mr Lovell rodnade lätt. Han hade icke trott sin lilla kusin om så mycken klarsynthet och kände sig besvärad deraf. Mademoiselle Nardi är ej vid rätt godt lynne i afton, sade han, bäst är att lemna henne i fred, Georgie. Mrs Barton kom fram till dem och började på sitt vanliga lofprisande sätt: Någontiog så verkligt nobelt som mrs Greens uppförande har jag aldrig hört omtalas!, sade hon. Det endast förvånar mig att mr Meredith ej nämnde ett ord derom. Jag förmodar han gör någonting för henne, och mycket säkert berättade han det för miss Gray, ty hon blef blek som ett lärft, men ehuru jag satt ganska nära, hörde jag ej ett ord. Förmodligen bli de gifta nu snart — i all stillhet, naturligtvis. Nej, men se på miss Gray! Hon har ännu inte hemtat sig, och mrs Green har gått upp till sig; måtte ej hvad som skett taga henne för häftigt, så att hon blir sjak. Mr Lovell hoppades detsamma och så efter sin kusin, som hade smugit sig bort til Silvia vid fönstret. Hvarför gör du honom olycklig? började hon helt tvärt. Hvarför gifter du dig med honom, om du inte kan eller inte vill göra honom lycklig ? Silvia blef i första ögonblicket för öfverraskad att kunna tala, och innan hon hunnit besinna sig på hvad svar hon skulle gifva, hade den snabba och säkra tuktomästaren, samvetet, bevisat henne rättmätigheten af Georgies förebråelse. Ja, hvad rättighet hade hon att bli mr Lovells maka om hon icke ville eller icke kunde göra honom lycklig. Men hvarför skulle hon ej kunna det? Denna ständigt upprepade iore strid mattade småningom hennes fruktlösa saknad af det förflatna. Det var hopplöst att tänka på att bryta bojan — att återvända till den som synbarligen numera var kall för henne. Hvarför då icke tacksamt antaga den grad af sällhet, som lifvet erbjöd henne genom mr Lovells kärlek? Sålunda talade förnoftet, och dess röst är stundom äfver hörd af de onpga. Ett ljust leande, måhända ej utan ett drag af melankoli, lade sig ötver Silvias unga, vackra ansigte. Hon lade handen på Georgies arm och svarade med en lätt suck : Jag vill göra honom lycklig, Georgie, om jag kan det. -Hvarför står du då här i mörkret och låter honom sitta ensam ? frågade miss Lovell med tårar i ögonen. Jag kommer strax — jag kommer nu tillbaka! sade Silvia glädtigt och gick till sin trolofvade samt var hela aftonen förtjusande och vänlig, såsom blott få kunde vara det i lika grad som Silvia Nardi. Då lifvets vågor varit i uppror, fordra de en tid för att åter komma i hvila. Stormen kan ånyo vakna, men stillhet måste det vara emellan de båda stormarna. Så var tillståndet för närvarande i lady Johns hus. Redan följande dag reste mrs Green och miss Gray till Begiaod i något hemligt, men synbarligen vigtigt ärende, men detta var den enda tilldragelse som afbröt lifveta enformiga gång, Miss Georgie Lovell behöfde ej vidare media mellan sin kusin och Silvia; denna hade föresatt sig att vara god och hon var det. Dessutom hade cavaliere Nardi skrifvit och bifallit till hennes giftermål, nöjd åt att sjelf slippa vidare ansvar; hennes öde var således nära att gå i fullbordan. Lady John hada vänligt sagt: Ni måste låta mig få hålla bröllop åt eder. Dagar funnos, då vissheten om ett snart förestående giftermål fyllde Silvias själ med förfäran; men hvad hon än kände, var likväl hennes sätt mot mr Lovell värdigt och oklanderligt. Hennes trolofvade hade alltför mycken indolens i sitt lynne för att kunna vsra rätt skarpsynt. Hans tvifvel och farhågor, om ifven ej alldeles tesegrade, voro så angenämt, nslumrade, att han alldeles glömde bort dem, under tillredelserna för sitt giftermål — en illdragelse i hans lif, till hvilken ban skålade framåt med hela tillfredsställelsen hos. n man, som omöjligt kan betvifla ofelbar. oo af sin smak sundheten af sitt omöme, Silvia föreföll lugn och bekymmerslös; insen anade att hon icke var den lyckligaste ästmö, och likväl hvilade ett tungt bekymner öfver hennes sinne med hvilket Charles Meredith endast indirekt hade att skaffa. Att en follkomlig brytning inträffat mellan ienne och hennes ädla vän, madame de Epine, det grämde henne djupt. Blott geom andras berättelser fick hon wveta mnoso4 ? Mete turk ve wHEF)X FR ee EE