JYAIDUNUC GlSllato. 11IOH CIHOULLOR NYCKOUSKRINgar och artigheter af den lilla verld som omgal henne, med samma välvilliga, uttrycksIlösa leende, som alltid prydde hennes drag, och flägtade sig flitigt med solfjädern, ty aftonen var mycket varm. Hon är, min själ, Ilagn! tänkte mr Lovell, då kan erinrade sig latt mrs Green troligtvis hade förfalskat tre namnteckningar och måste veta att en uppItäckt vore möjlig. Men hennes lugn blef icke af lång varaktighet. Dörren, bredvid hvilken hon satt, öppnades. Parker steg in och lemnade henne ett kort. Detta var allt, men det var nog för att hon bleknade. Under det hennes fingrar spasmodiskt vredo på kammarduksnäsduken, såg hon på kortet och vände sig åt Parker. Hon tycktes fråga om det icke var ett misstag, och hans utseende vitnade om att han svarade ett bestämdt Nej. Mrs Green steg således upp, såg sig om efter sol!jädern, efter sin luktflaska, satte sig derefter ånyo, och mr Lovell hörde henne svara Parker: Jag kommer straxt. h Hon vet hvad som väntar henne, tänkte an. Mrs Green visste det icke. Hade hon det gjort, skulle ingentiog i verlden förmått henne att gå ut till mr Meredith; men så lugn hon såg ut, lefde hon likväl i beständig, hemlig ovisshet och fruktan, och allting skrämde upp henne. Hvad kan han vilja mig? tänkte hon, då hon höll handen på dörrvredet för att gå in i matsalen, der han satt och väntade på henne. I samma stund hon steg ötver tröskeln, sade henne hans utseende allt. Hans bleka ansigte, belyst af skenet från en lampa, visade henne ett uttryck af stränghet, som hon aldrig förr deri hade sett. Hon stod inför honom, ur stånd till att gå hvarken tram eller tillbaka, förlamad af fruktan och afvaktande att höra sitt öde. Det var snart atsagdt. Mrs Green, jag kommer i ett ledsamt ärende: Det testamente till förmån för er, som blef funnet denna dag, är förfalskadt. Förfalskadt! Mr Meredith — jag — jag företår ej hvad ni menar. Utan att fästa afseende vid detta afbrott, fortfor han: Mademoiselle Nardi har jast nu underrättat mig oa att hennes namnteckning är förfalskad Mrs Green sökte antaga en öfverraskad min: Ni förvånar mig, mr Meredith; mademoiselle Nardi erkände sjelf sin namnteckning på tförmiddagen. Hon var ej då bekant med testamentets innehåll; det som hon underskref och, enligt hvad det vill synas, äfvea läste, var inte detta. Mrs Green stod som förstenad. Denna fara hade hon glömt och förbisett! Allt annat hade bon roga beräknat. Hon sökte emellertid se högst förvånad ut och sade blott: Kan det vara möjligt ? Mr Moredith teg; han hade sagt allt hvad han ämnade. Tror ni inte att mademoiselle Nardi kan bedraga sig? yttrade hon efter en stund och fixerade honom uppmärksamt. Jag är säker på att hon inte bedrar sig,, svarade han. Och jag är lika säker på att hon gör detx, genmälde mrs Green egensinnigt, Miss Meredith skref hvartenda ord af det testamentet med sin egen hand, gaf det derefter åt mig att läsa, samt bad mig hemta mademoiselie Nardi och mrs Groom. Jag såg inte då de skrefvo under, men hon sade mig sedan att de hade gjort det. Detta är allt hvad jag vet, men det bör väl också vara tillräckligt. Mr Meredith hörde henne med orubbligt lugna ända till slat, och yttrade derpå ännu en gång: Det testamente ni har i edra händer, är falskt. Jag har ej fått det, svarade hon; Professor Smith blef ombedd att förvara detsamma. Hvad fordrar ni af mig, mr Meredith? Hvad kan jag göra ? Hon bjöd till att vara lugp, men hennes händer skakade synbart. Mrs Green, sade Charles Meredith, för er egen skull måste ni taga ett beslut. Hade jag velat ert förderf, skulle jag ju inte först kommit och talat med er? Ja, men hvad bör jag göra? envisades hon, iksom detta varit hu vudsaken. Frofessor Smith mottog ja testamentet. Jag träffade professor Smith denna efterniddag och han sade mig då, att han för att slippa ifrån allt ansvar, hade lemnat testamentet i ert förvar.. Men förödmjukelsen af detta nederlag försatte mrs Green blott i ett tillstånd af vanmäktigt raseri. Ni vill locka testamentet af mig, sade hon med trotsig och utmanande röst, Ni anser er rätt vara förnärmad genom de ma, hvilket likväl er aflidne kusin med egen hand, ord för ord, skref. Ni vill genom botelser tvinga mig till eftergift. Hvad jag vill,, svarade mr Meredith och såg med ömkan på henne, aär att rädda er från er sjelf. Föredrar ni fullkomlig undersång, så fortgå på den väg ni börjat. Men ag varnar er! Det måste komma till en strid ss emellan, Blir ni olycklig, så säg inte då, utt jag varit hård och skonslös. Jag vet att ni vill tubba testamentet af nig, svarade hon, med trotsig och ond min; men jag säger att det är godt och jag äm-li var iote afstå min rätt. d Nåväl, sade han och steg upp, gör som i finner vara bäst. Jag haraldrig emottagit det, återtog hon a ch brast i gråt. Jag säger er, att det har ag inte gjart.a Han teg. Mr Meredith, sade hon med jämmerligm öst, ni vet att er aflidna kusin alltid lof0 FA SV vr eg