Aftonbladet – 31 december 1870, sida 5

Tidningsöfversigt. Stockholmsposten slutade i går sin bida med ett längre atskedstal till sin publik, nox I dertecknadt A. O. W. Oaktadt åtskilligt skulle kuana vara att anmärka mot den i framställning sf pressens och riksdagens för hållandes, som deri förekommer, anse vi dock ögonblicket dertill mindre lämpligt. Vi inskränka 033 i stället till uttalande af ett i hjertligt farväl tilldenne kollega och ettuppriktigt tack för ärligt, nitiskt och talangfalt arbete för det allmänna. Vi ba visserligen icke kuanat se sakerna. ur alldeles samma synpunkt somStockholmsposten, isynnerhet i de rent politiska frågorna; men vi skalla ansa det för en olycka, om en enda uppfattning gjorde sig gäliande inom publiciteten, och vi tro det: vara af vist, att de särskilda meningsfraktioterna äro representerade af hedervärda organer,; gom verkligen vilja någoatiog och ha en sak att förfäkta, så att. de icke yttra sig endast för att göra ljud. Liksom vi på senare tider icke sällan haft tillf:edsställelsen att citera uppsatser och yttravden ur värmande blad, skänka vi den afgående medbrodern nu med nöje det erkännandet, att isflere hänseenden ha utvecklat betydarde talang och att i ekonomiska och sociala ämnen. ha EN mycket, som varit särdeles förtjenstfullt samt ett och annat af beståndande värde. O.saken hvarföre Stockholmsposten, oaktadt många förtjenster; icke kunnat vinna fotfäste, torde dels få sökas uti det något obestämda och vacklande i dess tendens; ty den uppgift att förharrliga första kammaren, som under den läogstå: perioden af bladet tillvaro synts vara den verkligt konstanta, ha ej kunaat verka tillräckligt anslående på all mänheten, Dernäst har en brist på enhet i, ledningen samt på homogenitet och sammanhållning af da arbetande krafrerna utan tvifvel verkat upplösanda. Vi inlåta oss icke här på hvad som genom hörsagor möjligen kunnat förspörjas i dettå häaseende — något som vi skul!e anse otillbörligt — utan vi döma endast af det förhållande, som varit för alla synligt, att den ena spalten i bladet: varit i ganska skarp motsats, om icke i polenik mö: den andra, hvilket också förantedt, att de förnämsta författarne i bladet på: sista tiden utsatt sina sigaatarer under slit hvad de skrifvit. Detta sigaerande bar under de allrasenaste veckorna också framkallat ea utomordentlig täflan, så att bladet jast ou, då det. skuile till! att. dö, röjt ed viss, snart sagdt konvulsivisk lifaktighet,hvilken under sådana förhå landen är ovane lig och temligen-bjert sticker af. mot det fö