Aftonbladet – 31 december 1870, sida 3

edet RRTRRRRTRRRNRRRRRRR Street —— Var miss Mereditt vaken och hyad skulle hon i detta fall såga? En ringare förseelse än eå, skulle Junna kösta henne det lofvade arfyet, Hon kastade en skrämd blick på miss Meredths anpsigte. — Blicken vände icke derifrån och hop satt orörlig, liksom bunden af en Ortrollpvg Miss Meredith låg med öppra ögonen knutna händer, lik en pexgoa s0M FÅ vit öfvervunnen i en hård strid. Och så ar det äfven. Fienden bade kommit o-! bade segrat; han hade smugit sig in j rvtmet med saktare steg än mrs Greens: hade nalkats den sjukes bädd osedd och förd; och då hon vaknade upp till hans, med fasa insedda möte, väl vetande, trois nattens mörker, hvem han var, så var det för sent. För sent att strida mot en fiende, 3 mäktig, så skonslös som Döden, För sent ör hämd — hvem vet, om ej för sent för ungar... ar det också för sent för mrs Creen?... Skulle hon hvaiken få den stor rikedoro, om blifvit henne lofvad, eller, ens de tiousen pund, som hon hoppas På till lön för JIt hvad bon hade släpat och slitit?... Må hvar och en beklag Henne, för att dennsz änsla var den; forsta, då hennes förskräckelse någorlupda bade gifvit med sig. Vi äro ej alla fria för verldsliga tankar; vi äro icke oegoanyttiga, icke högsinnade, då det gäller genningen. Mrs Green var det visser)igen icke; hon kände sig nästan sjuk af vaktar, och utan att besinna sig vidare, såg hon Big omkring efter miss Merediths nyckar. De lågo på bädden, som de fallit ur len hand, hvilken aldrig mera skulle hålla lem fast. Fort och ifrigt öppnade mrs Green den af-: idnes portfölj. Det första Papper hon såg, var testamentet, som miss Meredith hade lagt n igen, utan underskrift, utan värde. Hon stod en stund liksom bedöfvad, med Pappeet i handenDetta var således slutet på hvart hopp, hvar dröm om en lugn framtid, com hade mildrat det närvarandes. bitterhet. Intet var lemnadt åt henne — intet allst, (Forvadj