Ja, detta är det odrägligaste af illsammans, tänkte miss Lovell full af ha m öfver dessa elaka symptomer. Jag ekulle just vilja veta hvad hon kan önska? Oct oförmögen att behålla siva intryck för sig ensam, meddelade hon cem till mrs Barton, som just i detsamma kom promenerande. Till och med denna älskvärda optimist hade nödgats se att mademoiselle Nardi ej hade tycke för mr Lovel!, hvilket hon äfven pu medgaf, eburn under många försigtiga förbhåll och förhoppningar. Jag har just lust att ge henne en dugtig roskniog,, yttrade miss Lovell ond. Hvad rättighet har hon att gifta sig med min kusin, då hon ej bryr sig mera om honom ? Men, min söta, så besinna då: — han tycker om hencne ! Miss Lovell, rynkade pannan och sade: Hade jag anat detta cch vetat bur cdrägligt ledssmt här nu är, så skulle jag mycket hellre stannat oppe i mitt rom! Odrägligt ledsamt! — min söta vän? Jaha, drägligt, mrs Barten. Hvarför skulle Geraw resa till Paris, just då jag kommer ned? Och hvarför är Silvia så kallsinnig mot honom Och hvarför skall miss Meredith ännu vara jak ? Mrs Barton såg u liksom hon känt sig öfverbevisad genom n:ss Lovells ofeibara logik. Nå, ja; jag medger av. det är rågot högst besynnerligt med hela l20Y Jobns bus för närvarande, sade hop; anOwg skulle väl inte heller miss Meredith vara Eaonvist sjuk, som kon ru är. Mr Green får it. lemna henne, hvarken dag eler natt. Kosnovars! här kommer hon ju! År miss Meredith vq? tillade hon i sin förväning. Nej, Gud ske lof! svarade mrs Green med en suck. Men bon tog nyss ett opiat, ceh derför gick jeg ped för att andas lite frisk loft. Åck, min bästa! vi ser så medtagen ut, sade mrs Barton deltzgande. Och kur befipnerssig-den-goda miss Möredith nu ar opiatala EE leg ig