Aftonbladet – 31 december 1870, sida 2

SILL YVIA. Af JULIA KAVANAGH, Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD, Silvia kunde ej uthärda längre. Hon hade icke blott gjort sig sjelf olycklig; hon hade äfven ruinerat mr Meredith. Hon gick fram till honom, Jyfte sina blickar med ett sorgaet uttryck till hans ansigte och sade: Föriät mig... o, jag ber, förlåt mig! Jag visste ej hvad jag gjorde. Jag menade intet; ondt; säg, Josefine, att jag inte gjorde det, och förlåt! Hade hon varit en biid, skulle icke m Meredith sett på henne med mera köld, än nu. Jag har iotet att förlåta, sade han. Någr hemlighet hade jag aldrig förtrott er; erför har ni ej heller kunnat förråda någon. Dessutom har mr Lovell lidit alltför mycket genom min svåger, för att jag skulle kunna ba:mas öfver något hvad ni gör, mademoisalle Meredith. . Sivia blef mycket blek och drog sig ett par steg tillbaka. Att hon var mr Lovells bli vasde maka, derpå hvilade således hennes anspråk få Charles Merediths öfverseende; denna värdighet räddade henne från hans barm och gat henne rättighet att handia geter godifinnande, Hon kunde ej yttra ett eada ord vidare, men stod framför dem, en bild af stum förtviflan, likgiltig tör den tolkning de gåfvo åt hennes sätt. Mr Meredith såg på henne och hans bleka kinder fingo en djop rodnad. Hen visste orsaken till hennes smärta; han visse att ett ord af honom vore vog för att bota hennes lidelsefulla sorg, men deita ord var mera än hvad han ansåg Big ega rätt att yttra, Silvia Narli var no mr Loveils trolofvade och honom hade hans svåger bestulit, hans styffader varit behjelplig att ocka i förderfvet. ) Se A BR fr 275, 277—282, 284—290, AE