Aftonbladet – 31 december 1870, sida 2

sin hand till afsked och gick derpå in i sit eget rum — för att skrifva bref, sade hon Charles Meredith begaf sig ned i salongei och träffade der er.dast mrs Barton, som sad honom att lady John och professorn vorc ute och promenerade samt att mr Lovel roade sig med målskjutning. Med mrs Bartons anvisning, och välbekant som han val med lady Johns egendom, letade han sig snart fram till skjutbanan. Hans tanka voro bittra nog, under det han gick igenom trädgården och bort till den dunkla plats hvarest skjuttaflan blifvit uppsatt. Lifvet som i så många år hade lett emot Charles Meredith, låg nu mörkt och ovisst. Kaptenens själskraft hade gifvit vika för de svåra sorger som drabbat honom; hans syster var träffad i djupet af bjertat — han såg det. Arfvet, hvilket han från sin barndom blifvit intalad att anse som säkert, hade han förverkat; vanheder, som ban trots alla uppoffringar ändå icke förmådde afvända, var fästad vid det namn, hvars ära varit bonom kär. Och till råga på allt var den flicka han älskade, om hon älskade honom tillbaka, för honom ohjelpligt förlorad. Aldrig skulle hen taga ett enda steg, för att locka till sig den trolofvade bruden till en man, som hans egen svåger så lågsinnadt hade bedragit! Han måste underkasta sig sitt öde och ej minst bittert var för konom att i egenskap af supplikant söka upp den man, som han af alla på jorden helst skulle undvikit. I denna sinnesstämning kom mr Meredith fram till platsen, der mr Lovell öfvade sig i skjutkonsten. Han kom just som ett lyckligt skott hade krönt mr Lovells bemödanden med framgång. Nu tänker jag det kan vara nog för denna, dag, mumlade mr Lovell, undrande hvarmed han nu skulle roa sig, ty den öfvertygelsen klarnade alltmera hos honom, att Silvia Er icke uteslutande var ett roligt tidsförrif. Liksom till svar på hans undran framstod ust i detsamma Charles Mypeditip blek och ulvarsam, Midan mr Lovell med pistbren i