SILL VIA. Af JULIA KAVANA GH. Öfversättning Al THORA BAMMARSKÖLD. FEMTONDE KAPITLET. Silvia stod i sitt um med ryggen åt dörren, då hon hörde det knacka. 7 3 Kom in, sade hon, utan att.vända sig Jag. kommer med. bud frårt-tmadame.de UBpine! hörde hon mrs Groom säga. Silvia vände sig hastigt åt henne, ochmrs Groom såg att, hon. höll ett. halsband. ar blixtrande, juveler. i handen. Hur. befinner. .hon sig? frågade Silvia logot — jag hoppas väl. Och hur mår kaptenen, — bättre? Kaptenen blir aldrig åter hvad han varit, ma:vzelle;. och inte heller min stackars köra matmor, det. jag kan tro. Madame. de VEpine bad mig lemna er detta Silvia tog brefvet, som mrs Groom medförde, och läste det uppmärksamt. äl Silvia, skref.hennes vän, du-är ond-på mig, men jag har lidit bekymiweroch s0:4 ger, som ingen kunde dela, ty.det låg skam i dem. Jag, trodde att.duxskulle lita på mig och jag lemnade. dig utan afsked. Da har öfvertygat mig om mitt misstag och straffat mig så hårdt, att jag hela mitt lif skall känna smärta deraf. Men det är för sent att klaga, för sent att ångra. Hvad ag önskar, är att fråga dig om det steg du tagit är oåterkalleligt. Om så är, måsta jag ekrifva till din förmyndare; om icke, så ) fe A. RB. ner 238—275, 271—9222, 284—290, 252—294, 205-302