Aftonbladet – 30 december 1870, sida 1

mig derifrån och entre nous. skulle några flera dylika iofall vara pog. för.att ruinera mig. Ett strålande och trinmferande leende svätvade öfver Silvias ansigte. Det är behagligt att berrska och ej. mindre behagligt att ega 8å sköna, blixtrande juveler, gina, med. så frikostig, hand. Afven för den most anspråkslösa at. det täcka könet torde ej .en. rival och en kallsinnig väns närvaro minska glädjen och välbehaget af en sådan stund; Något.småsinne. eller båvlig segerglädje fann: likväl ej i Silvias hjerta, då! hon vände si; till lady John och Ada med. juvelskrinet banden och sade; R 2 Har någontibg sådant bändt förr än pu: Jag blygs, — jag. verkligen blygs, och ändå tillade bon öppet, är jag så glad. BSels Hon tog fram kamberna och satte på sig diademet, armbandet, kaleband och örbänget samt gick fram till lady John, hvilken granskande förde dubbeliorgaetten till sina ögon medan Ada med ön lätt suck latade sig tillbaka i ländstolen, : 4 Men hade Gorgonbufvadet, som ringlar sina ormar på Minervas sköld, oförmodadt hållits framför Silvias ögon, skulle hon icke blifvit stående mera orörlig med stelnadt ansigte och stirrande blick, än då hon i detsamma fick se 1mr Meredith sitta i en af. de djups fönstersmygarne, fyer det bleka ansigtet, som skarpt fradstod mot de mörkröda damastgardine:na, låg ett uttryck, ej blott a sorg, af köld och stolthet, men äfven, och mest af allt, af lugnt förakt. Men intet af detta ianebåll läste eller kände Silvia i denna första stund; det enda hon kände, var att ban var der, stt hon såg honom framför sig och sedan hon stirråt på honom nägra ögonblick, vände hon sig bort och sjönk ned på närmaste stol. Jag vill tro.tt miss Mereqitba fjerdudels