Aftonbladet – 30 december 1870, sida 1

sammans i den vackra, etruskiska fattningen! Nej, jag ken inte lemna dem iffin mig. — Dessutom är ja detta garnityr kommet från Roms : , frn speglade gig och log emot sin unga bild. Det är ganska vackert,, yttrade mrs Greom gillande. Vackert! Säg skönt, mrs Groom. Se bara detta hbutvud. Den haliöppnade munnen tycses tala till oss. Det hufvadet är likt er, mamzelle. Silvia rodnade och log. Så säger ock-å mr Lovell. Ja, kamberna måste jag behålla. Kanske skall jag afstå från emarsgderna. Men: då: smaregderna :lågo framför. henne på sin bädd af bvitt atlas, då hon såg dem skimra som Jjufligt grönskande blad, med frokter deremellan af högröd korall, tjusades Silvia af denna syn. Nej hon kunde icke heller afsäga sig dem: Hennes blickar flyttade gig. derpå till rabinerna. Djupt röda omgifna af briljanter och perlor, gnistrade de dyrbara stenarna, färre till antal än i de. båda andra garnityrerna, men: praktfullare och vitnande om ännu större värde. Silvia såg länge och tyst på dem, lade derpå alltsammans åter i skrinet och gick nedamed det i salongen, Mr-Lovell var der; dessutom lady John och Ada Grays Nåväls, sade mr Lovell. glädtigt, i det han snotitog juvelskrinet af Siivia, hvad har ni valt, sköna dam? Han öppnade locket och utbrast. Hvad, de äro ju allesammans härt Ja, svarade Silvia vårdslöst, jag tycker lika mycket om dem alla. En förlägen tystnad uppstod. Får jag välja för ef räkning, frågade mr Lovell och lade sin händ på rubinerha, det