Aftonbladet – 30 december 1870, sida 1

är det bästa; inte derför att den ene ej är så rik eller att han skulle vara mindre god än den andre, raen jag hår alltid tänkt för mig, att mr Meredith bör ha ingen mindre än en engel till sin maka. Silvia log ironiskt: En enogel! säger ni, mrs Groom. Ni tänker att miss Ada Gray är en engel?, Hon liknar åtminstone en sådan; men jeg kan inte derför svara för om de passa tillsammans; — jag vill väl hoppas det. . Hon är nog den rävta att kunna styra en man, hon by Silvia bet sig i läppen och hennes färg var högre, då hon sade: Ni har inte sett allt ännu, mrs: Groom — Sel Hon öppnade ett juvelskrin och visade några så praktfulla garnityrer, att mrs Groom stirrade på dem förvånad: : Ni kan ej mena, att ni skall bära alla dessa juveler?. sade hon. S Jag skulle väljas, svarade Silvia, ty familj-javelerna bli också mina, men jag tror att jag behåller alltsammans. Min bästa unga miss, derwill är mr Lovell inte nog rik; en så stor gåfva kan han ej vifva.n å Då må han taga dem tillbaka — allesammansl, utbrast Silvia med synbart missHöje. Jag vill ej låta bedraga mig al ett falszt hopp. Behåller jag smaragderna, skall jag alltid sakna rubinerna och får jeg ej kammeerna blir jag tröstlös Se blott på dem, mrs Groomp, tillade hon med ett ömt tonfall i rösten, ni kand inte begära att ja skall afstå från dem! Allesamnians pietre dure, särggadinnorna i halsbandet, de tre gracerna i armbandet. Och tiaren sedan! tillade bön, i det hon satte ett skönt diadem sitt rika, mörka hår, soch örhängena, fortfoy Hon och fäste dem i sina öron, allt