Aftonbladet – 30 december 1870, sida 1

kom nu straxt åter till mig och lit allt vara slömdt. Silvia lade brefvet i sin ficka och svaade med ett högdraget och något ironiskt leende: Msdame de IEpine är mycket god, som jöskar mig åter, men ser ni, mrs Gtoom, då hon ännu är i så stora bekymmer, blir det bäst att jag stanar der hon har lemnat mig. Ty ni vet kanske inte att jag skall gifta nig med mr Lovell, Hon säg med en stolt min mrs Groorå rätt . ansigtet, då bön yttrade detta. Mrcs Groom vår synbarligen mycket öfverraskad. ÅD! verkligen, mamzelle? sade hon, Ja, och se hvad mr Lövell har telegraerat till Paris efter.o. Hon höll upp en olixtrande juvelripg för mrs Grooms ögon. Och här skall ni få se ännu mera, mrs Gröomo; tillade hon cch öppnade ett dyrbart bundet album, fullt åf aqvareller öfver Rom och dess nejder — se, detta är mitt fädernesland och dit vill mr Lovell fara med mig. Då ni blifvit gifta, kan jag tro. Silvia höjde på hofvadet och tillade i sitt björtas stolthet: Är det ej så präktigt, som en fösaga? Jo, i visst fall kan det så vara, svarade mrs Groom lugat. Ni skall bli mycket rik. Och att mr Lovell är betagen i er, det har jag länge sött. Ja, inföll Bilvia vårdslöst, jag tror att han tycker om mig ; Jag vägar säga att madame de PEpine, skall känga sig både bedragen och ledsens, fortfor mrs Groom. Bedragen! hväri då ? inföll Silvia, ånyo. SDet tänker jag ni väl kan gissa, mamzallep, svarade mrs Groom med mycken värdighet; smen jag tänker att bvad som sker,