Aftonbladet – 29 december 1870, sida 4

Sångens makt. (Tillegnad S. H;) Högt är konstens mål. Igenowm verlden Går dess tolk ett Herrans sändebud, Visande ur villorna och flärden Vilsne anden hem igen till Gud. Hell den konstnär, hvilkens själ bevarar Gudaflamman ofördunklad klar Och för jordens. slägten uppenbarar Himlens oförstådda gudasvar! Ett är ljuset, hur dess strålar blanda Eller bryta, vexlande, sitt sken. Så med konsten äfven: mångsahanda Äro gåfvorna, men anden en. Konstens svurne vänner äro ställde Såsom vakter vid dess tempelport, Att kring verlden göra ljusets -sälde Rikt och mäktigt, segrande och stort. Dig har konstens gudamak förunnat Blicka djupt i sina dolda rum; Derför har du ock så skönt förkunnat Sångens höga evangeliv,m, Ej för priset utaf ryk tets tunga Sjöog du — e) till därars tidsfördrif: Anden bjuder, och du måste sjunga, Sången är din himnyel, är ditt ir. H. H.